kaos
Mitt liv är lungt... oftast. Jag tycker inte att det är speciellt jobbigt att vara tvåbarnsmamma... oftast...
Sedan händer allt på en gång...
kaos
ketchupeffekten
Klara är hungrig... Linus börjar skrika - hungrig, trött... nä - bajsat... tinar falukorv, kokar makaronivatten, som blir för lite, som kokar över... steker falukorv... telefonen ringer... Anders! han vill diskutera nästa vecka... han har kommit på att vi kanse ska åka till Stockholm och jag har kollat biljetter... men då måste vi avboka massa andra saker som vi har planerat... vilka dagar ska vi åka? isåfall? ...Han möts av en trött flickvän i luren, bebbeskrik (jag har då ännu inte insett att skriket beror på bajsig blöja, utan tror att han är trött... eller hungrig...), Klara som vill prata, och så fläkten, jag håller ju på att steka samtidigt... Stackars Anders! Vi lägger på - jag lät nog tröttare än vad jag egentligen är?! Just Den stunden, när allt hjänder samtidigt - då blir jag slut som människa, en dålig mamma, en tjurpuppa! Klara ser det - hon tittar upp i mitt ansikte - min älskade unge som alltid vet hur jag mår, vilken sinnesstämning jag har... Jag försöker le - kanske går hon på det? (Jag minns en gång när jag kom hem från jobbet - en klass hade varit överjävlig, jag var trött på lärarlivet och jag var Ledsen, Klara var lite mer än två år då... Hon såg det och sa: "mamma du kan få låna min napp" - ingen fick ta hennes napp i vanliga fall, men hon ville inte se sin mamma ledsen! Jag insåg då att jobbet gjorde mig till en disktrasa - det var inte värt det, och nästa dag talade jag om det för klassen - och allt blev bättre!) Sen är maten färdig.... jag lägger upp åt Klara... tar upp Linus för att sätta mig och amma samtidigt som jag själv äter... men det Då jag upptäcker bajset... lämnar Klara... byter blöja... nöjd Linus... som sitter i babysittern medan jag börjar äta och det är Lungt igen... kaoset är slut för denna gång... efter regn kommer solsken... stormen har ebbat ut...
Sedan händer allt på en gång...
kaos
ketchupeffekten
Klara är hungrig... Linus börjar skrika - hungrig, trött... nä - bajsat... tinar falukorv, kokar makaronivatten, som blir för lite, som kokar över... steker falukorv... telefonen ringer... Anders! han vill diskutera nästa vecka... han har kommit på att vi kanse ska åka till Stockholm och jag har kollat biljetter... men då måste vi avboka massa andra saker som vi har planerat... vilka dagar ska vi åka? isåfall? ...Han möts av en trött flickvän i luren, bebbeskrik (jag har då ännu inte insett att skriket beror på bajsig blöja, utan tror att han är trött... eller hungrig...), Klara som vill prata, och så fläkten, jag håller ju på att steka samtidigt... Stackars Anders! Vi lägger på - jag lät nog tröttare än vad jag egentligen är?! Just Den stunden, när allt hjänder samtidigt - då blir jag slut som människa, en dålig mamma, en tjurpuppa! Klara ser det - hon tittar upp i mitt ansikte - min älskade unge som alltid vet hur jag mår, vilken sinnesstämning jag har... Jag försöker le - kanske går hon på det? (Jag minns en gång när jag kom hem från jobbet - en klass hade varit överjävlig, jag var trött på lärarlivet och jag var Ledsen, Klara var lite mer än två år då... Hon såg det och sa: "mamma du kan få låna min napp" - ingen fick ta hennes napp i vanliga fall, men hon ville inte se sin mamma ledsen! Jag insåg då att jobbet gjorde mig till en disktrasa - det var inte värt det, och nästa dag talade jag om det för klassen - och allt blev bättre!) Sen är maten färdig.... jag lägger upp åt Klara... tar upp Linus för att sätta mig och amma samtidigt som jag själv äter... men det Då jag upptäcker bajset... lämnar Klara... byter blöja... nöjd Linus... som sitter i babysittern medan jag börjar äta och det är Lungt igen... kaoset är slut för denna gång... efter regn kommer solsken... stormen har ebbat ut...
Kommentarer
Trackback