Ännu en dikt från dagarna som Alltid var ljusa?!

Ungdom.

 
Tidigare var ungdomar vilsna i pannkakan -

nu är de vilsna i sig själv.

Alltid på väg,

till ingenting och allting -

samtidigt,

med en kondom i plånboken,

med en tro om att alltid klara sig själv,

med en tro på kondomen.

Slängs ständigt mellan svart och vitt,

gråt och skratt,

tvivel och visshet.

Älskar frihet.

Älskar att hata.

Rädd för ensamheten - men älskar tystnaden.

Rädd för HIV - men har en tro på att kondomen löser alla problem.

Vet alltid bäst - trots att man inte själv vet vem man är.

Plågas av ständig trötthet och tjatiga föräldrar.

Självsäker - trots att man står helt utan självförtroende.

Saknar den trygghet som man så väl behöver i ett kaos.

Ständig väntan

och längtan.

Kondomen sprack

och därmed allt man trodde på -

sviken,

förtvivlad,

liten...

Mamma hjälp!

Kaos.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback