flisas

Jag orkar inte... Hela dagen har jag orkat - eller försökt.. Varit stark. Men så gick jag och la Klara, plockade i hennes saker - hittade saker och kläder som mormor har köpt. Hon älskade att skämma bort Klara, sa att det var mormorns rätt. Hon kommer aldrig mer att göra det... Aldrig mer... Jag ser saker som måste göras - men det Går inte. Jag har ingen kraft. Jag hör människor som säger att de vill hjälpa till... Men jag vill bara ha min mamma. Självklart är jag hur tacksam som helst för allt stöd jag får från nära och kära, men det är mamma som jag hade ringt om kraftet hade sinat, om jag hade behövt hjälp att ta mig upp - nu kan jag Aldrig mer göra det. Nu när jag Verkligen behöver henne - så finns hon inte... Mina tårar rinner. Mitt inre är i uppror. Vi har så många beslut att fatta - men jag kan knappt tänka... Jag går snart sönder...

Ibland önskar jag att detta bara är ett skämt - att hon kommer och säger att det bara är en dröm - en mardröm (som Klara trodde när hon vaknade) - men så tänker jag  att  "då får jag ju gå igenom detta igen", och det vill jag Verkligen inte. Hur overkligt det än känns i mellanåt, lika verkligt känns det stunden efteråt... Och ibland funkar nästan livet - för att sedan rasa...

Kram