Jag har hört...
... att ingen får ta emot mer än vad den orkar... men idag undrar jag om jag orkar...
Vill orka. Måste orka... Ha varit och tränat - måste träna knät, helst tre gånegr i veckan... och det gick hyfsat bra. Men sen kom jag hem och hittade Klaras födelsedagskort i brevlådan... Folk är så gulliga. En av mammas kompisar skickade små klistermärken med hästar på... Jag började gråta. Och jag gråter sen dess... Vill ge Klara en fin dag. Men orkar inte. Jag har städat nu. 20 prsoner kommer vid 16. Men hur ska jag orka. Kanske ska jag försöka orka till de kommer och sen gå och lägga mig - då får i alla fall Klara roligt... Anders säger att jag inte Måste någonting, och det är ju såklart sant - men jag Vill ju... jag vill orka, vill vara glad, vill njuta av sommaren... men det är så svårt... Tårarna bara rinner, magen gör ont, hjärtat håller på att gå sönder, det är tungt att andas. Mamma skulle varit här idag, hon skulle gett Klara presenter, hon skulle suttit mitt bland barnen... Jag Kan inte fatta att det är sant. Vill inte förstå. Det är över mitt förstånd...
Bilal har i alla fall kommit med på båten mot Cypern, så nu hoppas vi att han kommer hem snart!
Var rädda om er!