stressande
Det är stressande att sitta på toa och höra bebben vakna, specellt stressande när man nuförtiden har en mobil unge - som rullar, kravlar och tar sig dit den vill. Kuddbarikaden känns direkt ganska meningslös. Och ännu mera stressande är det när man hör att den Hårdhänta bebben får tag på min spännande bok och bläddrar frenetiskt... Men jag är ju den nya tidens mamma som lyckas ha många järn i elden samtidogt, så jag avklarar toabesöket i stort sett samtidigt som jag rusar mot sängen, bebben och Boken!
Vi har verkligen en hårthänt, nyfiken och nypglad kille!Han älskar att känna på ansiktets olika utbuktnader, dra i hårtestar och halsband, halsens hudveck eller armens gäddhäng är andra favoriter att klamra sig fast i...
Nu har Anders börjat jobba igen, efter världens konstigaste semester. Inget blev som vi hade tänkt oss. Men sommaren har varit fin i alla fall - strålande sol, bad och några små semesterturer har vi i alla fall hunnit med. Igår kände jag att det nästan skulle varit skönt att börja jobba. Fokusera på något annat. Jag blir nästan ledsen när jag känner så - för det jag allra helst vill är att vara mammaledig, njuta av mina barn, få vara tillsammans med dem...Jag vill kunna njuta, inte känna ångest och tänka på saknad hela tiden. Vänta på att mamma ska komma eller på att vi ska ringa och fråga henne om hon kan komma och hämta Klara för att Klara så gärna vill vara hos henne en stund... Jag kan fortfarande inte förstå att mamma Aldrig kommer tilbaka...
Carpe Diem...
Vi har verkligen en hårthänt, nyfiken och nypglad kille!Han älskar att känna på ansiktets olika utbuktnader, dra i hårtestar och halsband, halsens hudveck eller armens gäddhäng är andra favoriter att klamra sig fast i...
Nu har Anders börjat jobba igen, efter världens konstigaste semester. Inget blev som vi hade tänkt oss. Men sommaren har varit fin i alla fall - strålande sol, bad och några små semesterturer har vi i alla fall hunnit med. Igår kände jag att det nästan skulle varit skönt att börja jobba. Fokusera på något annat. Jag blir nästan ledsen när jag känner så - för det jag allra helst vill är att vara mammaledig, njuta av mina barn, få vara tillsammans med dem...Jag vill kunna njuta, inte känna ångest och tänka på saknad hela tiden. Vänta på att mamma ska komma eller på att vi ska ringa och fråga henne om hon kan komma och hämta Klara för att Klara så gärna vill vara hos henne en stund... Jag kan fortfarande inte förstå att mamma Aldrig kommer tilbaka...
Carpe Diem...
Kommentarer
Trackback