mitt stolliga liv

För det första så skulle nog inte så många fler än jag ens tänka tanken att försöka ta han om två barn när man har nyopererat knä, och kanske ännu mindre försöka ta sig utanför hemmet. Men idag hjälpte Anders mig in med barnen i bilen och jag körde dem till Helen (som vi hjälpa mig in med dem i huset) och sedan åkte jag till sjukgymnasten, där jag väntade mig en utskällning eftersom jag går med kryckor fortfarande. Men tvärtom - han sa att det vasr en myt att meniskoperationer ska gå så lätt - och speciellt (såklart)den yttre som jag har skadat... Dessutom sa han att det var tur att de öppnade för det hade aldrig blivit bra - och det känns rättså bra att höra när man börja tvivla....Så jag fick ett träningsprogram, och så kommer de att göra tester med jämna mellanrum för att se om jag har tränat...
Sedan åkte jag till Helen som hade tagit han om mina barn (tack) - och just det, jag stannade till och haltade ut och köpte en liter jordgubbar oxå... Sedan fikade och åt vi lite mat innan jag packade in, med Helens hjälp, barnen i bilen - tog svängen förbi sjukgymnasten oxå eftersom jag glömde jackan där, och åkte hem. Anders jobbade hemifrån och hjälpte, mig in med barnen.
Slut. I huvudet. I kroppen. Helt slut. Klart slut...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback