flisas

Såg på nyheterna igår och läste i tidiningen idag om en 7-åring som blivit påkörd och dödad av en skogsmaskin i våra hemtrakter igår.
Gråter när jag förstår hur bräckligt livet är.
Hur allt kan förändras, snabbt.
Att inget är för evigt och inget är självklart.
Gråter när jag tänker på hans familj och vänner.
Gråter för att jag älskar min fmailj så mycket, och mina vänner...

Just i denna stund hör jag Linus vaknar - ligger och jollrar på sängen. Skrattar. Busar med en handduk. Jag måste gå och pussa på honom!

Var rädda om varandra!