skit
Jag blir alltid så illa berörd när folk tror att jag, eller snarare våra hundar, har gjort något som de inte har gjort - eller det kanske inte ens är så att folk tror det, men jag tror att de tror det...
När jag kom till dagis, lagom stressad efter att ha gett Linus mat, pratat i telefonen och därför blivit lite sen - jag hade Linus i bärselen och även det är stressande, för det gillar han inte jättemycket... Jag stannar och pratar med en dagisfröken, och Klara kommer och säger att det har legat hundbajs på dagisets lekplats... Jag tar åt mig - men jag borde inte det. Vi har inte ens varit på lekplatsen. Och en gång när jag hade varit där, så hittade jag bajs som jag plockade upp, trots att det inte var från våra hundar... Jag skäms över dåliga hundägare... Blir illa berörd... Tycker ju själv att det är så äckligt - men så tänker jag att andra kanske tror att det var våra hundar... Känner mig nästan ledsen - trots att jag inte borde känna mig ledsen... Ingen har ju sagt att de tror att det var så, det är bara jag...
Kände mig lite stressad när vi gick hem - Linus var småledsen och Klara känes som ett aktivitetsmonster (det första hon frågade när hon såg mig var "vad ska vi göra i em?"). Jag förvandlades till ett monster, och försökte förklara att man inte alltid kan leka med någon eller ha kompisar hemma eller åka till någon... Klara blev ledsen och undrade om hon var jobbig?! Älskade barn - jag älskar henne! Vi kramdes och hon viskade "vänner" i mitt öra...
När jag kom till dagis, lagom stressad efter att ha gett Linus mat, pratat i telefonen och därför blivit lite sen - jag hade Linus i bärselen och även det är stressande, för det gillar han inte jättemycket... Jag stannar och pratar med en dagisfröken, och Klara kommer och säger att det har legat hundbajs på dagisets lekplats... Jag tar åt mig - men jag borde inte det. Vi har inte ens varit på lekplatsen. Och en gång när jag hade varit där, så hittade jag bajs som jag plockade upp, trots att det inte var från våra hundar... Jag skäms över dåliga hundägare... Blir illa berörd... Tycker ju själv att det är så äckligt - men så tänker jag att andra kanske tror att det var våra hundar... Känner mig nästan ledsen - trots att jag inte borde känna mig ledsen... Ingen har ju sagt att de tror att det var så, det är bara jag...
Kände mig lite stressad när vi gick hem - Linus var småledsen och Klara känes som ett aktivitetsmonster (det första hon frågade när hon såg mig var "vad ska vi göra i em?"). Jag förvandlades till ett monster, och försökte förklara att man inte alltid kan leka med någon eller ha kompisar hemma eller åka till någon... Klara blev ledsen och undrade om hon var jobbig?! Älskade barn - jag älskar henne! Vi kramdes och hon viskade "vänner" i mitt öra...
Kommentarer
Trackback