Tickade bomb

Jag har tränat lydnad. Med en tickande bomb jämte mig. det känns som om han exploderar om jag rör mig, om jag säger något - om jag blinkar...
Jag minns när jag var på träningsläger för en av sveriges bästa lydnadsförare och jag sa inför gruppen "han behöver inte tycka att det är så jävla skoj - bara han gör som jag säger..". De andra tittade på mig, oförstående - det som de ville allra helst var ju att hunden skulle tycka att det var roligt... Jag Har en hund, som tycker att det bästa av allt är att träna lydnad. Jag kan inte fatta att han tycker att det är så jävla skoj. För hur kul kan det vara  - att göra samma moment gång efter gång?! Jag har provat det mesta (det säger alla hundägare förtvivlat och skakar på huvet) - ge godis (gott godis så som blodpuddning såväl som torrfoder ransonerat från hans frukost), ge mat innan träningen, eller efter, skälla på honom, ruska i honom, träna mycket, träna lite, klappa, smeka, morra, jaga, skratta, gråta, kasta boll, kampa, ta det lungt eller vara latjo... Han tycker att det är lika kul hur jag än gör... Kanske är det viljan att vara till lags som är så stor hos honom? Kanske blir han osäker när jag blir sur och försöker ännu mer...? Kanske påverkas han av min glädje och blir ännu gladare om jag är glad...?

En sak är säker; han är häftig min Lilla hund. Han vill Så mycket - ibland, ganska ofta, på tok för mycket... Han speglar mig - alla känslor på en och samma gång. Allt ska hända snabbt. Troligtvis har jag skapat mig min egen bomb. Det finns ingen som gör mig så arg, frustrerad, ledsen - och så otroligt glad som Kenzo!

Gå ut i livet och ha kul mina vänner!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback