flisas

Datumet kommer alltid att beröra... Anna Lind och terrodåd svartar ner datumet. Ändå var det inte därför jag inte ville stiga upp i dag på morgonen... Jag vanknade tidigt, Linus vakande tidigt och snart därefter Klara. Vi låg och pratade lit. Klara steg upp och tittade på Boli. Limpan somnade om. Och jag halvslumrade och käne att jag inte ville stiga upp. Orkade inte med en ny dag. Längtade så mycket efter mamma... Men insåg att mina barn behöver sin mamma - att jag var tvungen att stiga upp. Jag steg upp, benen bar mig. Jag gjorde frukost. Väckte Linus. Vi åkte iväg - Klara till dagis och Linus och jag på sångstund. I slutet av sångstunden bröt jag ihop. Satt och grät, tårarna rann. Fy vad jobbigt det känns. Fikade lite och fortsatte till knäträningen och så handlade jag innan vi åkte hem. Fixade lunch till Linus och mig innan vi hämtade Klara. Nu väntar jag på Lina och Teresia och deras flickor.

Undra om jag hade saknat mamma lika mycket om jag bott kvar i Halmstad? Om jag inte hade blivit bortskämd med att ha henne nära igen? Undra om jag saknat henne lika mycket om jag inte själv var mamma - och kunde förstå vilken kärlek hon kände till sina barn? Hon var inte som vilken mamma som helst - hon var Min mamma! Och hon ställde Alltid upp - på mig och våra barn. Hon har Alltid funnits vid min sida. I det lilla och det Stora. Och hon har en stor plats i mitt hjärta. Jag önskar att jag är lika närvarande för mina barn, att jag alltid finns där och visar min kärlek för dem!

Nu får jag besök! Kram för kärleken!