2/9; grannen föder barn...
Jag tror bestämt att grannen föder barn - en vecka över tiden och i dag på morgonen kom svärisarna (troligen för att passa tvååringen...). Det är ju så spännande! Komemr ihåg det så väl!Smärtan, har jag nog glömt... men nyfikenheten, spänningen...
Själv sitter jag här med två barn - ett sovande och ett tittandes på Bolli - medan sambon tränar hundarna. Det blev som jag skrev igår... Tidigare var det Vårt intresse, Vår tid... För att ladda batterierna. Men igår blev det sent. Klara gick och la sig sent, eftersom min pappa, bror och mormor var här. Och när klockan ringde, och regnet hängde i luften och båda barnen sov - så hade jag inte hjärta att dra upp dem - för att Vi skulle träna sök i skogen i flera timmar. Hade min mamma funnits hade jag ringt henne, hon hade kommit på ett par minuter - satt sig och läst tidningen och väntat på att barnen skulle vakna...
Nu känns det orättvist - jag är hemma hela veckan, får sova längre än Anders hela veckan och ändå är det han som måste stiga upp, och jag som får "vila" - även om jag Gärna hade följt med till skogen. jag Vill träna - men mitt förbaskade knä tillåter inte det... :( Därför är det ingen större mening med att jag åker - jag som kanske mest hade behövt se något annat än husets väggar...
Imorgon ska han tävla med Kenzo - som i och för sig han fick tävla mycket förra hösten eftersom jag då knappt fick röra mig pga alla sammandragningar, men som från början var lite mer min tävlingshund...
Ja ni, livet blir inte alltid som man tänkt sig. Livet är inte alltid rättvist. Men man får försöka göra det bästa av det. Leva medan liv finns - även om det är svårt, gör ont och känns pisstråkigt... Men det är svårt att vara ledsen - inte ens när en av mina bästa vänner var här igår, och var hur gullig som helst, kramde mig och sa att man får vara ledsen, kunde jag riktigt visa hur jag mår, innerst inne. Håller igen, försöker vara stark. Och det är svårt att vara ledsen när man har underbara barn, en supersambo och finfina vänner runt omkring sig - det finns så mycket att leva för om man bara ser det för alla tårar.
Vaken bebbe!
kram till er