flisas

En av Klaras skor är borta... Det stör mig. Vi kunde inte hitta den när vi skulle gå till dagis. Vi letade, men den var borta. Jag fortsatte leta när jag kom hem - vilket resulterade i att jag var tvungen att sortera hela skogarderoben, ställa undan och flytta runt, fortsatte till tvättstugan där jag fick röja, stoppa in tvätt, vika tvätt, gick runt planlöst och letade - ologisk och onödig, går till samma ställe säkert fem gånger och letar en gång till... Men kunde inte hitta den... Jag är dålig på att leta - det erkänner jag. Men hur många ställen kan en sko vara på? I och för sig ganska många när det är Klara som kan ha lagt den någonstans, och ännu fler ställen är det om huliganen Linus har lagt den någonstans... Kan liksom inte fokusera på något annat än den här skon just nu... Förra veckan var det hennes älskade "linu" (ett litet mjukdjur som hon har adopterat från Linus, som han fick av Anders och Annika) som var borta - som har varit med i Thailand och överallt, men som troligtvis tappades ut från bilen vid något av alla stopen (ridskola, skoshoping, MAXI) som gjordes... Jag hittade faktiskt (eller egentligen Helen) en likadan (fast jag köpte två) på Ullared förra veckan. Och ibland känns det som om jag blir mer ledsen än Klara, när saker slarvas bort... Det är nog för att jag är lite av en perfektionist, gillar inte slarviga människor, och för att jag har för mycket tid just nu att lägga på oväsentligheter just nu... Jag ställer höga krav på mig själv (och ofta på andra oxå) - ibland lite väl höga... Jag måste inse att saker slarvas bort - får inte hänga upp mig på det... Men det är som de där klänningarna Klara hade när hon var liten (det var åtminstone en rosa, en blå/vitrandig och en beige - kanske 68-80?) som är helt borta och jag är ganska säker på att jag har lånat ut dem - men ingen vill kännas vid det... Allmän efterlysning gör nu!

Skon kommer säkert fram - säkert där man minst anar det... Kanske klänningarna oxå, och allt annat som man tappar bort - någon hittar det väl i alla fall, kanske uppskattar någon annan det man själv förlorar... Men en sko...

Kram