flisas

Jag trillade av hästen igår. Vi hoppade. Efter en trekombination så brallade hästen ett par gånger, det blev fel i kommunikationen och jag åkte rakt in i sarjen. Man hinner tänka mycket innan man verkligen faller - framför allt tänkte jag på mitt knä. När jag väl låg i spånen så låg jag helt still, funderade över om jag kunde röra armar och ben, ryggen, sakta förstod jag att det hade gått bra. Spån i ögonen, mörbultad och så tappade jag andan. Idag känns det i kroppen - höften, en ljumske, nacken, och ryggen är det som tog den värsta smällen. Men jag hade en väst på mig. Jag satt upp och fortsatte rida.  Jag tror bara att jag har trillat av en gång tidigare på ridskola genom alla åren. Just nu känner jag att jag är svag i mina ben (framför allt benet med dåligt knä), och har därför inte riktigt det stödet som behövs, plus att balansen säkert har varit bättre.

Nähä, nu måste dagen börja eller fortsätta. SItter med tandborsten i munnen, om en halvtimem måste vi vara påväg till dagis, och då måste lilleman har vaknat, ätit, fått ny blöja och rena kläder, Klaras väska måste vara packad, hon måste ha klätt på sig, och...

Ha en bra dag! Kram