flisas

Knät måste opereras igen...
En spricka i yttre menisken fanns fortfarande.
Jag blir så trött, så besviken på min kropp - den är så bra annars, men mina leder är under all kritik.
Jag Vill bara vara hel.
Vill inte ha ont.
Vill inte behöva vara stark - inom mig gråter jag, utåt ler jag. Men jag kan och vill vill inte hänga upp mitt liv på min onda kropp... Då skulle jag inte kunna göra någonting...

Jobbet kändes okej. Det känns som om jag inte varit borta. Tiden har stått still.  Säkert har mycket hänt, men allt rullar på - samma skämt. Samma problem. Elever kommer och går.

Kram