4/2; barnakuten

Barnakuten ringde mig igen lite senare igår eftermiddag - såklart sov lilleman, men jag väckte honom... Jag sa att han var riktigt dålig, och inte ville vara vaken och hon tyckte att vi skulle komma in, eftersom jag även påpekat att han andades så tungt (det hade jag gjort flera gånger tidigare oxå, och så var han hostig, snorig och lite febrig och kräkte upp allt han fick i sig).

Jag fick börja med att försöka få i honom lite äppeldricka (som han spydde upp när läkaren tittade honom i halsen). läkaren kom efter en timme - och då hade linus hunnit somna säkert tio gånger mellan skedarna med äppeldricka. Han hade fått påse på snoppen och det hade kommit lite kiss, och det tydde på lite mycket ketoner(?). Han lyssnade länge på lungorna, tittade i öronen och halsen och klämde på magen. Han bestämde att de skulle ta CRP och det var 50, och skickade därför remiss till lungröntgen. Linus sov i stort sett hela tiden - var bara vaken korta stunder när jag väckte honom eller någon kom in i rummet. När vi väntade på svaret på röntgen ringde jag till dem och sa att han är så dålig - då hade febern stigit till strax under 40. Jag kände mig lite orolig oxå - mamma dog ju av lunginflammation i somras... Precis då kom svaret - det var lunginflammation. Eftersom jag känner sjuksköterskan kände hon till mamma och förstod att det kändes jobbigt och hon pratade med läkaren, och de sa att vi fick stanna över natten om det kändes jobbigt. Men han sa att det inte skulle vara någon fara med honom. Han skulle inte dö. Man ska inte behöva dö av lunginflammation. Jag bestämde mig för att åka hem när han hade fått sin första medicin.

Han har sovit gott i natt - men jag har sovit lite oroligt - lyssnat när han har hostat osv. Nu har vi fått i andra sprutan med medicin och än så länge har han fått behålla det. Även lite nyponsoppa har han fått i sig, och kryper faktiskt omkring lite! Men får han upp det eller inte blir bättre - får vi åka in igen.

Så det var ingen magsjuka - det var lunginflammation! Mammainstinkten hade rätt än en gång. Han var sämre än vad han borde varit...

Vi var hemma sent i går kväll och jag var helt slut, och orkade helt enkelt inte sätta mig vid datorn.

Nu ska jag gå ut i solen en stund. kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback