27/10; tisdag

Idag känns det som om jag mest har rättat matteprov - nian har haft prov och trots att det var ett stort prov där jag hade lagt in gamla nationella prov-uppgifter så har jag redan rättat det. För de flesta gick det rättså bra.

Margareta och Gunnar hade hämtat barnen. Det får de göra även imorgon. Anders åker till Stockholm i morgon. Jag kom hem till dukat bort - skönt och gott.

Nu börjar jag bli trött. Det är så mörkt på kvällarna. Vilka sanningar som kommer över mig ibland. Jag stog i duschen och känslan av att mamma borde finnas här kom över mig. Gjorde sig påmind. Jag minns, som om det hände igår, hur hon kom i sin grå bil på uppfarten, hur hon ringde och tog sig tid för oss. Hur kan något som hände för så länge sedan, ändå kännas så nära och samtidigt så fruktansvärt länge sedan? Hmmm... Hur kan något kännas så overkligt, men samtidigt så skrämmande verkligt? Konstigt.

Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback