1 september
Igår jobbade jag innan jag åkte ut med farmor som hade varit barnvakt medan Anders och Olof fiskade och hämtade hem båten från Ekö och sedan fortsatte barnen och jag till Anne och fick kvällsmat.
Idag har det varit fint väder och vi har tränat sök och uppletande, grillat korv, varit på Skogens dag , tränat lydnad och plockat i trädgården, Klara har varit hos Kajsa och i kväll badade jag och barnen innan vi åt färsk fisk. nu har barnen lagt sig och jag börjar bli seg - snart läggdags! Imorgon ska jag och kenzo tävla sök i Osby.
I övrigt har jag känt mig lite halvnedstämd från och till - jag saknar mamma, kanske beror det på att det hade varit så otroligt skönt att ha henne nära nu... Allt hade varit så mycket enklare om hon fanns... Jag vill inte veta av den här erfarenheten... Jag vill ha min älskade mamma hos mig! Nu! Snart börjar vi jobba båda två - heltid. Om mamma hade funnits hade barnen inte behövt vara så länge på dagis. Hon hade mer än gärna hämtat dem, flera gånger i veckan om det hade behövts... Hon gjorde det - när hon levde. Klara behövde aldrig vara länge på dagis. Och nu är ju Linus så liten... Visserligen verkar han gilla dagis, och Klara älskar det. Men det kan bli för mycket... Undra omhon visste hur mycket hon betydde för mig - för oss. Vi sa det - men sa vi det tillräckligt noga? Det är nog verkligen sant det som de säger "att man bara ångrar det man inte gör" - det finns bara en sak som jag ångrar av hela mitt hjärta, nu och för alltid - och det är att vi inte åkte in den kvällen när vi hämtade hem henne från Ekö... Jag saknar hennes så gott som dagliga telefionsamtal när hon frågade hur det hade varit på jobbet, hur Klara hade det på dagis, hur det var med Linus och alla oss andra... Och jag ska få in utvecklingssamtal, föräldramöten och överlämnandekonferenser - och dagis stänger två dagar. Och så ska vi gifta oss. Varför gjorde vi inte det när hon levde? Och idag sa barnvakten som lovat att passa dem bröllopsdagen - att hon kanske inte fick ledigt. Varför får inget vara så enkelt som det verkar?
Varför?
Ta en dag i sänder. Det löser sig (det sa alltid min mamma).
Idag har det varit fint väder och vi har tränat sök och uppletande, grillat korv, varit på Skogens dag , tränat lydnad och plockat i trädgården, Klara har varit hos Kajsa och i kväll badade jag och barnen innan vi åt färsk fisk. nu har barnen lagt sig och jag börjar bli seg - snart läggdags! Imorgon ska jag och kenzo tävla sök i Osby.
I övrigt har jag känt mig lite halvnedstämd från och till - jag saknar mamma, kanske beror det på att det hade varit så otroligt skönt att ha henne nära nu... Allt hade varit så mycket enklare om hon fanns... Jag vill inte veta av den här erfarenheten... Jag vill ha min älskade mamma hos mig! Nu! Snart börjar vi jobba båda två - heltid. Om mamma hade funnits hade barnen inte behövt vara så länge på dagis. Hon hade mer än gärna hämtat dem, flera gånger i veckan om det hade behövts... Hon gjorde det - när hon levde. Klara behövde aldrig vara länge på dagis. Och nu är ju Linus så liten... Visserligen verkar han gilla dagis, och Klara älskar det. Men det kan bli för mycket... Undra omhon visste hur mycket hon betydde för mig - för oss. Vi sa det - men sa vi det tillräckligt noga? Det är nog verkligen sant det som de säger "att man bara ångrar det man inte gör" - det finns bara en sak som jag ångrar av hela mitt hjärta, nu och för alltid - och det är att vi inte åkte in den kvällen när vi hämtade hem henne från Ekö... Jag saknar hennes så gott som dagliga telefionsamtal när hon frågade hur det hade varit på jobbet, hur Klara hade det på dagis, hur det var med Linus och alla oss andra... Och jag ska få in utvecklingssamtal, föräldramöten och överlämnandekonferenser - och dagis stänger två dagar. Och så ska vi gifta oss. Varför gjorde vi inte det när hon levde? Och idag sa barnvakten som lovat att passa dem bröllopsdagen - att hon kanske inte fick ledigt. Varför får inget vara så enkelt som det verkar?
Varför?
Ta en dag i sänder. Det löser sig (det sa alltid min mamma).
Kommentarer
Trackback