15/4; tisdag
Ibland känns det som en overklighet jag lever i...
Livet går...
Vi fick ett brev idag. Klara ska börja sexårsverksamhet och fritis...
Hur kan jag, som är så ung (hmmm hur gammal är ju nu? 17? 31? eller 49? Det skulle kunna vara vilket som...) redan ha en dotter som är snart sex? Hon börjar bli stor... Det var lättare att se sig som mamma när hon var mindre. Samtidigt så är det så självklart - att vara mamma! Jag är ju mamma! Har alltid varit mamma?!
På jobbet diskuterar man med tonåringar som jag tycker är lika gamla som jag - men för dem är man gammal...
Idag diskuterade jag med min nia som jag har i biologi - de tycker att de har så mycket, visste inte om att de hade läxa, kunde inget, visste att de hade läxa - men inte läxförhör, hann inte läsa, läste fem minuter innan lektionen. Prioriteringar. Jag fattar att inte biologin är viktigast i livet för alla, kanske inte ens för så många, men då får man stå sitt kast - då får man förstå att betyget kanske inte blir så bra som det kunde, som man ville, som man behövde... Man har ett val. Och det handlar inte om enstaka poäng hit eller dit, en missad lektion eller ens två. Mycket handlar det om inställning. Prioriteringar. Väljer man att vara med i musikalen och repa varje biologilektion, så får man antingen ta igen det man missar eller stå sitt kast, vara nöjd med det man lyckades prestera eller inte lyckades med... Jag kan inte lära dem om de inte är där, eller om de inte söker upp mig - och framför allt inte om de inte vill... Jag hjälper Gärna dem som ber om det, som vill! Alla har ett val, och alla har fler än en chans att visa vad de kan. Och det handlar inte om att lyckas prestera bra en gång, på ett prov, vid ett tillfälle... Man behöver vara där, vara med vid diskussioner.
Lycka till.
Ikväll har vi ätit god ost- och skinkpaj, tränat Keno på klubben, och nu jobbar Anders lite. Imorgon fortsätter den overkliga verkligheten med jobb, Klara ska rida och jag ska rida... sedan är det natt efter en snabb dusch. Men jag ska leva i nuet, inte se stressen framåt. Ta en sak i taget. Just nu borde jag nog fixa lite med tvätten, sitta framför TV:n, vila och gå och lägga mig!
Livet går...
Vi fick ett brev idag. Klara ska börja sexårsverksamhet och fritis...
Hur kan jag, som är så ung (hmmm hur gammal är ju nu? 17? 31? eller 49? Det skulle kunna vara vilket som...) redan ha en dotter som är snart sex? Hon börjar bli stor... Det var lättare att se sig som mamma när hon var mindre. Samtidigt så är det så självklart - att vara mamma! Jag är ju mamma! Har alltid varit mamma?!
På jobbet diskuterar man med tonåringar som jag tycker är lika gamla som jag - men för dem är man gammal...
Idag diskuterade jag med min nia som jag har i biologi - de tycker att de har så mycket, visste inte om att de hade läxa, kunde inget, visste att de hade läxa - men inte läxförhör, hann inte läsa, läste fem minuter innan lektionen. Prioriteringar. Jag fattar att inte biologin är viktigast i livet för alla, kanske inte ens för så många, men då får man stå sitt kast - då får man förstå att betyget kanske inte blir så bra som det kunde, som man ville, som man behövde... Man har ett val. Och det handlar inte om enstaka poäng hit eller dit, en missad lektion eller ens två. Mycket handlar det om inställning. Prioriteringar. Väljer man att vara med i musikalen och repa varje biologilektion, så får man antingen ta igen det man missar eller stå sitt kast, vara nöjd med det man lyckades prestera eller inte lyckades med... Jag kan inte lära dem om de inte är där, eller om de inte söker upp mig - och framför allt inte om de inte vill... Jag hjälper Gärna dem som ber om det, som vill! Alla har ett val, och alla har fler än en chans att visa vad de kan. Och det handlar inte om att lyckas prestera bra en gång, på ett prov, vid ett tillfälle... Man behöver vara där, vara med vid diskussioner.
Lycka till.
Ikväll har vi ätit god ost- och skinkpaj, tränat Keno på klubben, och nu jobbar Anders lite. Imorgon fortsätter den overkliga verkligheten med jobb, Klara ska rida och jag ska rida... sedan är det natt efter en snabb dusch. Men jag ska leva i nuet, inte se stressen framåt. Ta en sak i taget. Just nu borde jag nog fixa lite med tvätten, sitta framför TV:n, vila och gå och lägga mig!
Kommentarer
Trackback