Dan före dopparedan

Dan innan dopparedan är inte så lång som den var förr. Då lekte jag alltid med Sara. Då levde livet. Spänningen i luften. Förväntningar. Aldrig blir det som förr...
Men det kan bli bra ändå.
Vi har inte komit iväg ännu. Humpe hade haft en snabb sväng kräk, så vi åker tidigt imorgon. Spelar kanske ingen roll. timmar hit, timmar dit.
Förr var jularna vita.
Förr var vi aldrig sjuka på julen - not... Jag var alltid sjuk. magsjuka. Körtelfeber. Halsluss. Alltid sjuk så fort det blev lov. men ingen pratade om det. Jul var det ändå. Ingen stannade hemma för att någon var sjuk. Man smittade inte?
Nu räknar jag inte med att vi kommer iväg, inte förrän vi får krama om Stockhomsborna, tror jag att vi är där, och inte förrän vi kommer hem tror jag att vi klarade oss, och inte förrän till sommaren räknar jag med att man kan sluta leva under kräkhot...
Julkorten vi fått tackar vi ödmjukast för. Ingen har blivit glömd av oss. Tiden har inte funnits, men jag tror att det kommer en digital version, som det brukar. Förr eller senare - när tiden och motivationen finns...
Men på detta enkla sätt önskar jag er en god jul! Jag hoppas att er jul, blir som ni vill. Att den får vara som i drömmen. Som när vi var små...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback