20/2; förväntan över
Förväntan är över. Resan är slut.
Tack till Humpe och Malin för gästfrihet, trevligt sällskap, god mat och mysiga dagar - och få träffa deras goa ungar!
Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det - men det är värt att sägas igen! Jag har så underbara barn! Ja, jag är lite partisk... men de är fantastiska.
Visst Linus rörde sig på tåget, ville inte sitta still efter den första timmen. Men rätt som det är har han hittat ett nytt knä att sitta i. Men det är konstigt vad man ställer sig in på vad som ska hända... tåget blev försenat och den sista halvtimmen var jobbigast, för mig...
De sover bra på natten - vi kom fram sent, långt efter vanligt läggdags, men barnen var vid gott mod. Linus ville inte ville sova på tåget idag - men han var lika pigg och glad utan middagslur.
Men visst har båda ett förskräckligt humör ibland. Men om man morrar lite på Klara fogar hon sig. Förstår. Linus är inte lika samarbetsvillig - men är oftast glad.
De äter nästan all mat - och de blir inte tjuriga om maten inte kommer i vanlig tid. Och vill de inte äta, är det ingen id'e att tjata - då vill de inte ha, och blir inte tjuriga för det... De är anpassningsbara, flexibla, smidiga - underbara.
Idag höll den söta lilla pojken på att snatta en påse i Pressbyrån. Han tog påsen, och sprang ut, jag stod med kaffemuggen i ena handen och väskan i andra. Ställde snabbt ifrån mig muggen och sprang efter Linus som redan hunnit ut ur butiken... Gick in, betalade och så gick vi ut och fikade innan tåget gick.
Det är så fascinerande att tillbringa tid i ett nybyggt område. Där alla lever
likadana liv, i likadana hus, med likadana bilar och har lika gamla barn, åker samma tid på morgonen, hämtar samma tid på kvällen - lagar mat och släcker lampan samtidigt. God natt. Jag kan förstå att det måste vara roligt att bo så - med en massa lekkompisar till banen på nära avstånd, en massa folk i samma ålder, i samma situation... Men vi gillar vår lilla sockerbit för mycket för att överge den (sorry Eric) och dessutom hade det inte blivit lika bra för våra hundar.
Ikväll ska ag rida - det var tre veckor sedan sist. Vi har hunnit vara ute och vi körde ett uppletande med hundarna. kenzo var fantastiskt duktig! Har nästan aldrig sett honom gå så bra, så fokuserat, så snabbt!
Borta bra, men hemma bäst! Imorgon ska jag till sjukgymnasten med Linus, och sedan blir det lunch med Teresia. På kvällen har Klara gympa. Vi skulle hunnit med att träffa Årydsfolket, men de var sjuka. Det får bli en annan dag! Hoppas att det blir snart!
Tack till Humpe och Malin för gästfrihet, trevligt sällskap, god mat och mysiga dagar - och få träffa deras goa ungar!
Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det - men det är värt att sägas igen! Jag har så underbara barn! Ja, jag är lite partisk... men de är fantastiska.
Visst Linus rörde sig på tåget, ville inte sitta still efter den första timmen. Men rätt som det är har han hittat ett nytt knä att sitta i. Men det är konstigt vad man ställer sig in på vad som ska hända... tåget blev försenat och den sista halvtimmen var jobbigast, för mig...
De sover bra på natten - vi kom fram sent, långt efter vanligt läggdags, men barnen var vid gott mod. Linus ville inte ville sova på tåget idag - men han var lika pigg och glad utan middagslur.
Men visst har båda ett förskräckligt humör ibland. Men om man morrar lite på Klara fogar hon sig. Förstår. Linus är inte lika samarbetsvillig - men är oftast glad.
De äter nästan all mat - och de blir inte tjuriga om maten inte kommer i vanlig tid. Och vill de inte äta, är det ingen id'e att tjata - då vill de inte ha, och blir inte tjuriga för det... De är anpassningsbara, flexibla, smidiga - underbara.
Idag höll den söta lilla pojken på att snatta en påse i Pressbyrån. Han tog påsen, och sprang ut, jag stod med kaffemuggen i ena handen och väskan i andra. Ställde snabbt ifrån mig muggen och sprang efter Linus som redan hunnit ut ur butiken... Gick in, betalade och så gick vi ut och fikade innan tåget gick.
Det är så fascinerande att tillbringa tid i ett nybyggt område. Där alla lever
likadana liv, i likadana hus, med likadana bilar och har lika gamla barn, åker samma tid på morgonen, hämtar samma tid på kvällen - lagar mat och släcker lampan samtidigt. God natt. Jag kan förstå att det måste vara roligt att bo så - med en massa lekkompisar till banen på nära avstånd, en massa folk i samma ålder, i samma situation... Men vi gillar vår lilla sockerbit för mycket för att överge den (sorry Eric) och dessutom hade det inte blivit lika bra för våra hundar.
Ikväll ska ag rida - det var tre veckor sedan sist. Vi har hunnit vara ute och vi körde ett uppletande med hundarna. kenzo var fantastiskt duktig! Har nästan aldrig sett honom gå så bra, så fokuserat, så snabbt!
Borta bra, men hemma bäst! Imorgon ska jag till sjukgymnasten med Linus, och sedan blir det lunch med Teresia. På kvällen har Klara gympa. Vi skulle hunnit med att träffa Årydsfolket, men de var sjuka. Det får bli en annan dag! Hoppas att det blir snart!
Kommentarer
Trackback