flisas

Dagarna går - de är fullspäckade. Först gör man sig i ordning, sedan fixar man iordning barnen, lämnar på dagis, åker till jobbet, tar en kopp kaffe i farten, sätter sig vid sitt skrivbord, försöker få ordning på dagen, morgondagen, gårdagen.. Sedan river man av lektioner i ett rasande tempo, tar beslut - inte alltid genomtänkta, en del bra, andra sämre... Äter lunch, diskuterar, funderar, improviserar, analyserar... Kör hem, hämtar barnen - förhoppningsvis har man lite energi kvar till dem, orkar ägna sig åt dem man verkligen vill, de som man Älskar... Hundarna och jag åkte till klubben i går kväll - farmor passade barnen. Det diskuterades tävlingsledarutbildning - Anders och jag anses vara lämpliga kandidater. Inte så konstigt, vi har varit med länge, är aktiva tävlingsförare och har testat på de flesta bruksgrenarna... Men tiden finns inte, energin måste räcka till barnen, våra egna hundar, jobb, hem och Varandra! Inget är viktigt om vi tappar engagemanget för oss, för vårt. Jag tror att vi båda skulle kunna tänka oss att bli tävlingsledare, och kanske domare så småningom - men just nu måste vi prioritera Oss. Vi har engagerat oss i klubbar - jag har varit ordförande i nästan tio år, suttit i styrelsen i ännu fler år, varit instruktörer på såväl agility- som lydnadskurser, och instruktörsutbildningar, vi har varit figuranter på mentaltester samt testledare, vi har hjälpt till på tävlingar... Nu måste vi få tid för oss - vår familj, våra hundar. Accepteras det? Jag förstår att man måste hjälpa till om man vill att det ska finnas tävlingar (och de vill vi ju) - men vi måste kunna, och vill, hjälpa till på andra sätt. Spårläggare (kanske inte jag som går vilse när jag går ett 300meters spår), skrivare, köket, figgar - ja där det behövs... Hmmm...

Just nu bakas det bullar med farmor. Jag ska snart åka på ridning - imorgon kväll komemr Anders hem. Sugen på bullar! Varma bullar och mjölk. Ridning. Och Anders.