flisas

Råkade just ut för en person på jobbet som man krymper inför. Så hemskt. Känns som om man inte kan göra rätt...

Den här situationen handlade om att jag lät några elever i "hans" klass få prova på gymnasiematte - vilket idag drababde hans ämne. Han undrade om det verkligen var rätt att de skulle få göra detta. Hur det var förankrat osv. Det var egentligen ett annat arbetslag som drog igång detta, och sedan fick vi "hänga" på. "Kan inte du erbjuda dem det?" Självklart Kan jag. Men nu fanns chansen - prova på, bli utmanad. Tre elever tog den. Rätt eller fel?

Egentligen är det inte den frågan jag ville komma till... Jag ville mest reflektera över hur en del personer verkligen trycker ner andra. Få en att krympa. Suger energi.

Hoppas att jag är en som inte ställer mig på någon, åtminstone inte så ofta. Hoppas att jag, åtminstone oftast, ger energi, delar med mig - och får andra människor att känna sig väl till mods. Just nu känner jag att jag inte gör något rätt - allt blir fel... Fast jag vet att det inte är så. Men Han har fått min dag att bli sån här - fått mig att känna mig Liten... Lagt en sten i min mage - som växer, snart måste den komma ut, genom halsen, som skrik, genom ögonen som tårar. Vill inte möta honom. Vill inte diskutera. Jag förlorar ändå. Jag erkänner - jag har gjort fel. Förlåt. Jag lägger mig på knä. Ber om nåd. Låt mig slippa. Jag tar tillbaka allt. Jag Lovar att göra rätt nästa gång. Lovar. Heders.