flisas

Limpan sov dåligt i natt, vakande och var hysterisk och varm som en kamin. Jag sov dåligt, men åkte till jobbet idag. Skulle jag ha gjort det? Vad får man för det? Klara sig skolan utan mig? Jag har alltid svarat "ja", men ibland undrar jag om den verkligen gör det...

Jag fick ett mail, igen... Ett mail som egentligen vände sig till ledningen, men som jag fått en kopia av. Den handlade om att de tyckte att det var dåligt att de inte visste ännu vem som skulle vara Erikas ersättare i handledarrollen. Och det stod att eftersom jag var småbarnsförälder = borta mycket (och där känner jag mig kränkt, eftersom jag kan räkna dagarna jag varit hemma för barnen på mina händer, peppar peppar, de har varit rättså friska för att vara små barn, och vi är två som delar, och hade jag inte talat om för föräldrarna i måndags att jag hade sjuka barn hemma, så tror jag inte att de hade märkt det... Och även om jag hade varit det - så är det min rättighet, och skyldighet, att vara hemma när mina barn är sjuka. Undra hur de föräldrar som skrev detta mail har gjort när deras barn var små och sjuka?). och även om det inte var detta som var viktigt i mailet - så kändes det olustigt. Jag sliter som ett djur för att mina elever ska ha det bra, om jag så är borta eller inte... Och ändå... Och jag är säker på att jag kommer att klara mig finfint, om det blir så att jag måste vara ensam handledare - eller åtminstone kommer jag inte klara mig så mycket sämre, eftersom jag har tagit så gott som hela ansvaret nu oxå... Vill bara få stöd, och kompensation - och absolut inte felaktiga uppgifter slängda i ansiktet och skit för sådant som jag inte kan göra något åt. Det Tar energi.

En annan förälder ringde och ville ha ett utvecklingssamtal, jag hade redan bestämt möte med mamman, men eftersom de två inte kan vara tillsammans så ville de ha två möten... Är det sant? Kan man inte se det gemensamma? Kan man inte enas för en kort sekund - en halvtimme? Jag förstår att man skiljer sig, och det kanske till och med är det bästa i en del fall... Var går gränsen för dubbla utvecklingssamtal - att de inte kan samma tid? Kan man inte ta vartannat samtal? Eller be om en redogörelse per telefon? Kan jag spela in det första samtalet på band eller video och sedan spela upp det andra gången? Det är inte bara det att man inte har obegränsat med tid - det Tar energi och kraft att ha möten. Vid ett samtal i höstas satt en mamma och grät eftersom pappan var med på samma möte - de hade själva bestämt att vara med båda två. Vilken upplevelse för barnet! Samma pappa hade vid föräldramötet tagit med sig sin unga, nya donna, när mamman var på samma möte...

Egentligen känner jag mig helt slut - skulle mycket väl kunna tänka mig en stund i soffan innan jag går och läger mig - men för mig är det bra att åka och rida. Jag behöver den stunden, kanske ännu mer när jag knappt orkar - jag får ta mig i kragen och komma iväg. Linus är lite piggare i kväll. Febern har gått ner lite. Han petade i sig lite potatis, och nypon. Förhoppningsvis sover han bättre i natt.

Älskar mina barn, och min man - saknar dem när de inte är i min närhet, jag skulle kunna gå genom eld och vatten för dem. Älskar alla i min omgivning som ger mig energi - hoppas att jag ge några energi! Kram till alla energigivare!