dagen innan Linus tvåårsdag
Anna! De lyckas ju med att sprida skrönor - och jag går på den, och sprider den vidare!
Tittar just nu på idrottsgalan. Jag har jobbat i eftermiddag - förmiddagen var jag hemma med den prickiga Klaran. Hade ett möte med ett par föräldrar. Studierektorn lovar guld och gröna skogar - tänk om hälften vore sant, då skulle jag inte behöva ha ont i magen för att vi inte har tillräckligt med resurser...
Ikväll har en jobbarkompis varit här för att försöka bli smittade av K. Det låter nog helt sjukt - att man vill att ens barn blir sjuka, man vill ju egentligen inget hellre än att de är friska! Men å andra sidan vet man ju att de blir mycket sjukare om de får vattkoppor när de är äldre... Men, jag har sagt det förut, och säger det igen - när barnen är sjuka blir Alltid längtan efter mamma tydlig och stor. Jag minns hur hon tog hand om mig när jag var sjuk, och jag minns hur orolig hon blev när jag ringde och sa att K var sjuk - hon frågade alltid "är det okej om jag kommer ner en stund" och två minuter senare stod hon här, kramade K och tröstade henne... Fan... Aldrig mer... Klara låg och kramade ankan som hon fick av mormor när hon var nyfödd. Ankan som vi hade i vagnen för att hålla kvar nappen innan hon vande sig vid den. Nu förhandlar vi - vem ska vara hemma, vilken tid. Vad spelar det för roll? För barnen spelar det roll - de kommer minnas att vi var hemma när de var sjuka, tittade på film, läste böcker, fikade... Mina elever tycker nog oftast att det är skönt när jag inte är där - en del tycker att det är lite jobbigt att ha vikarie, men de flesta tycker att det är bra, då kan man försöka övertala denne om "att man visst slutar fem minuter tidigare" eller att man inte hade en läxa... Och framför allt kommer de inte att minnas om ett par år, ännu mindre om tjugo år, att deras mattelärare inte var där en gång i åttan...
Tittar just nu på idrottsgalan. Jag har jobbat i eftermiddag - förmiddagen var jag hemma med den prickiga Klaran. Hade ett möte med ett par föräldrar. Studierektorn lovar guld och gröna skogar - tänk om hälften vore sant, då skulle jag inte behöva ha ont i magen för att vi inte har tillräckligt med resurser...
Ikväll har en jobbarkompis varit här för att försöka bli smittade av K. Det låter nog helt sjukt - att man vill att ens barn blir sjuka, man vill ju egentligen inget hellre än att de är friska! Men å andra sidan vet man ju att de blir mycket sjukare om de får vattkoppor när de är äldre... Men, jag har sagt det förut, och säger det igen - när barnen är sjuka blir Alltid längtan efter mamma tydlig och stor. Jag minns hur hon tog hand om mig när jag var sjuk, och jag minns hur orolig hon blev när jag ringde och sa att K var sjuk - hon frågade alltid "är det okej om jag kommer ner en stund" och två minuter senare stod hon här, kramade K och tröstade henne... Fan... Aldrig mer... Klara låg och kramade ankan som hon fick av mormor när hon var nyfödd. Ankan som vi hade i vagnen för att hålla kvar nappen innan hon vande sig vid den. Nu förhandlar vi - vem ska vara hemma, vilken tid. Vad spelar det för roll? För barnen spelar det roll - de kommer minnas att vi var hemma när de var sjuka, tittade på film, läste böcker, fikade... Mina elever tycker nog oftast att det är skönt när jag inte är där - en del tycker att det är lite jobbigt att ha vikarie, men de flesta tycker att det är bra, då kan man försöka övertala denne om "att man visst slutar fem minuter tidigare" eller att man inte hade en läxa... Och framför allt kommer de inte att minnas om ett par år, ännu mindre om tjugo år, att deras mattelärare inte var där en gång i åttan...
Kommentarer
Trackback