Måndag 9/6
En jobbdag med städning, brännboll,promenad med bad och revyträning. Kom hem - åt god kräftpaj, städade och lekte hobbydoktor genom att plocka spetor till höger och vänster...
Nu dricker jag te, äter kaka, tittar på EM - barnen har lagt sig och Anders fiskar. Man kan ha sämre dagar...
Idag hämtade Sandra - denna underbara Sandra - Klara på dagis och de shopade, busade och gosade. Imorgon har Klara utspark från dagis. Stora tjejen.
Undra hur många gånger några har frågat sista tiden "hur känns det?", och då frågar de inte i största allmänhet när man går förbi, och man svarar i ren slentrian att tack jag mår bra, själv då?" - nä då tänker man på att pappa har en kär vän. Och jag kan från hjärtat svara att "tack det känns bra". Jag vill inte att han ska sitta ensam. Jag tycker att det är roligt att han dansar, träffar folk, åker på motortävlingar - även om jag hade önskat att han och mamma hade fått göra det tillsammans, mamma hade gillat det. Men jag vill att han ska fortsätta leva och älska. Han valde inte detta ödet. De valde inte att gå ifrån varandra. Vi hade ett trevligt dygn på Ekö - vi skrattade och det kändes bra, det var som om vi känt varandra länge. Men vist känns det lite konstigt att sitta och vara glad, i mammas paradis, på hennes Ekö, sakna henne, men samtidigt vara tacksam för det som är... M har varit gift med en bruksdomare, och de har haft kelpie och border collie - hon gillar hundar, och barn. Såklart saknar jag min mamma - hennes plats kan ingen ta. Men det finns plats för fler...
Idag går mina tankar främst till min kollega, vars lillasyster förlorat tre kompisar i en bilolycka i helgen utanför Ljungby. Tänk att komma till festen på kvällen, inte ont anande, och få beskedet att tre av de som skulle kommit, aldrig kommer att dyka upp.. De var strax över tjugo...
Kram till er alla!
Nu dricker jag te, äter kaka, tittar på EM - barnen har lagt sig och Anders fiskar. Man kan ha sämre dagar...
Idag hämtade Sandra - denna underbara Sandra - Klara på dagis och de shopade, busade och gosade. Imorgon har Klara utspark från dagis. Stora tjejen.
Undra hur många gånger några har frågat sista tiden "hur känns det?", och då frågar de inte i största allmänhet när man går förbi, och man svarar i ren slentrian att tack jag mår bra, själv då?" - nä då tänker man på att pappa har en kär vän. Och jag kan från hjärtat svara att "tack det känns bra". Jag vill inte att han ska sitta ensam. Jag tycker att det är roligt att han dansar, träffar folk, åker på motortävlingar - även om jag hade önskat att han och mamma hade fått göra det tillsammans, mamma hade gillat det. Men jag vill att han ska fortsätta leva och älska. Han valde inte detta ödet. De valde inte att gå ifrån varandra. Vi hade ett trevligt dygn på Ekö - vi skrattade och det kändes bra, det var som om vi känt varandra länge. Men vist känns det lite konstigt att sitta och vara glad, i mammas paradis, på hennes Ekö, sakna henne, men samtidigt vara tacksam för det som är... M har varit gift med en bruksdomare, och de har haft kelpie och border collie - hon gillar hundar, och barn. Såklart saknar jag min mamma - hennes plats kan ingen ta. Men det finns plats för fler...
Idag går mina tankar främst till min kollega, vars lillasyster förlorat tre kompisar i en bilolycka i helgen utanför Ljungby. Tänk att komma till festen på kvällen, inte ont anande, och få beskedet att tre av de som skulle kommit, aldrig kommer att dyka upp.. De var strax över tjugo...
Kram till er alla!
Kommentarer
Trackback