flisas

Det är frustrerande - vår söta, glada kille är ett litet, om än gulligt, Monster. Och egentligen är det inte han som är ett monster - det är humöret som är monsteriöst... Han är inte påfrestande - det är hans humör... Speciellt på morgonen. och få den starten på morgonen - varje morgon är frustrerande. Att inte veta Varför han blir så ledsen och arg, att inte förstå hans tårar och vrede - det gör ont i mammahjärtat. Jag känner mig otillräcklig. Min bägare fylls redan på morgonen. Stubinen blir kort. Jag försöker att inte bli arg och höja rösten, inte diskutera med honom - utan bara hålla fast honom, byta blöjan och ta av pyjamasen. Jag tycker synd om honom. Att behöva bli så ledsen och arg. Och sedan bli lämnad på dagis, som han i och för sig gillar...


I kväll har vi varit i stan och fixat lite. Igår var det ridning - för Klara (som var jätteduktig och tyckte att det var väldigt kul igår, galopperade flera gånger och imponerade på mig) och för mig (som också var duktig).

Dagarna på jobbet går i ett. Med lektioner. Planering. Rättning. Möten. Jag hann inte till mötet om Klara idag -Anders fick gå. De hade gjort en intervju med henne - där hon skrev att hon gillade dagis jättemycket, gillade att rita, ha gympa, pyssla och busa med Jonas. Inget speciellt är tråkigt. Hon vill att kompisarna ska vara snäll och schysst, och fråga hur det gick om man slår sig. Hon vill bli doktor eller jobba i klädaffär eller mataffär, och jobba på ridskola på kvällen!

Vi har hunnit med ett Nusselydnadspass ikväll - han var riktigt duktig! Jag hade önskat att jag kunde ut och springa - men tyvärr är knät eller snarare knän, riktigt dåliga nu. Svårt i sidled, svängar, trappor osv... Känns det igen?

Anders ska fiska imorgon kväll med Olof. På lördag är det öppet hus på jobbet. Vi ska ha hundppvisning. På söndag är det mors dag... jag har ingen mor att fira... Fan...