2/11; söndag
Redan november...
Och redan är höstlovet slut...
Jag vet inte vart tiden tar vägen...
Jag ser att årstiderna växlar - jag ser att träden blir gröna, och sedan röda och sedan trillar löven. Tiden har sin gång. Men vad minns jag av tiden som går? Hur lever jag mitt liv? Är jag så närvarande som jag vill? Lever jag mitt liv - på det sätt jag vill leva det? Förmodligen... Annars hoppas jag att jag förändrar, gör något åt det... Jag kan inte ångra mig. Kan inte ångra det jag gjorde, eller det jag inte gjorde - bara lära mig av det. Fundera över det. Ta mig tid till reflektion. Tid att förändra. Tid att Leva. Medan liv finns.
Idag har varit en kall, men fin dag. Anders och jag har varit i Nybro, Kenzo tävlade elitsök - och gjorde det bra. Åtminstone söket - 9,75. Sedan hittade ha bara två föremål, och gick igång fullständigt på lydnaden, gör momenten, men låter. Han får certpoäng, men förlorar så grymt på ljuden... Momenten sitter nog så bra, som de brukar, men poängen blev ca 50 poäng lägre.. Så tråkigt! Vi vet inte ad han går igång på. Situationen. Kommendering - men det är inte många som blir kommenderade så mycket som han. Att han kommer undan - men varför?
Stimma fick gå ett spår, samt träna ett lydnadspass.
Imorgon är det jobb igen - aldrig så mycket ångest på söndagen som efter ett lov...
Hoppas att lilleman sover bättre i natt än vad vår älskade unge har gjort några nätter (han som, peppar, peppar, alltid brukar sova så bra) - han har vaknat och kommit in till mig, och väl där sparkar han på mig så att det är omöjligt att sova. Efter en stund i natt fick A gå tillbaka med honom till sin säng - men det resulterade ju i att han skrek länge, innan han somnade - och att varken A eller jag kunde sova... Det hade kanske varit bättre om det bara var jag som inte kunde sova? Ja, ja - snabba beslut. Ibland bra beslut, ibland sämre! I natt ska vi nog gå tillbaka med honom direkt om han kommer. Vi får ta ett par jobbiga nätter, för att det inte ska bli en vana att komma in till oss om han vaknar - det har han ju aldrig gjort förut, och han sover verkligen dåligt när han ligger i vår säng.
Carpe diem.
Och redan är höstlovet slut...
Jag vet inte vart tiden tar vägen...
Jag ser att årstiderna växlar - jag ser att träden blir gröna, och sedan röda och sedan trillar löven. Tiden har sin gång. Men vad minns jag av tiden som går? Hur lever jag mitt liv? Är jag så närvarande som jag vill? Lever jag mitt liv - på det sätt jag vill leva det? Förmodligen... Annars hoppas jag att jag förändrar, gör något åt det... Jag kan inte ångra mig. Kan inte ångra det jag gjorde, eller det jag inte gjorde - bara lära mig av det. Fundera över det. Ta mig tid till reflektion. Tid att förändra. Tid att Leva. Medan liv finns.
Idag har varit en kall, men fin dag. Anders och jag har varit i Nybro, Kenzo tävlade elitsök - och gjorde det bra. Åtminstone söket - 9,75. Sedan hittade ha bara två föremål, och gick igång fullständigt på lydnaden, gör momenten, men låter. Han får certpoäng, men förlorar så grymt på ljuden... Momenten sitter nog så bra, som de brukar, men poängen blev ca 50 poäng lägre.. Så tråkigt! Vi vet inte ad han går igång på. Situationen. Kommendering - men det är inte många som blir kommenderade så mycket som han. Att han kommer undan - men varför?
Stimma fick gå ett spår, samt träna ett lydnadspass.
Imorgon är det jobb igen - aldrig så mycket ångest på söndagen som efter ett lov...
Hoppas att lilleman sover bättre i natt än vad vår älskade unge har gjort några nätter (han som, peppar, peppar, alltid brukar sova så bra) - han har vaknat och kommit in till mig, och väl där sparkar han på mig så att det är omöjligt att sova. Efter en stund i natt fick A gå tillbaka med honom till sin säng - men det resulterade ju i att han skrek länge, innan han somnade - och att varken A eller jag kunde sova... Det hade kanske varit bättre om det bara var jag som inte kunde sova? Ja, ja - snabba beslut. Ibland bra beslut, ibland sämre! I natt ska vi nog gå tillbaka med honom direkt om han kommer. Vi får ta ett par jobbiga nätter, för att det inte ska bli en vana att komma in till oss om han vaknar - det har han ju aldrig gjort förut, och han sover verkligen dåligt när han ligger i vår säng.
Carpe diem.
Kommentarer
Trackback