flisas

Opp och ner... Livet ändras... Oförutsägbart... En tallrik i en annan elevs huvud (huvudet gick inte sönder, men det gjorde tallriken)... Allt ställs på sin spets. Polisanmälan mot en annan. Och någonstans mitti står jag. Som har gjort vad jag kan genom två och ett halvt år. Försökt medla - utan att få nämna namn. Och utan att få säga något konkret, och som faktiskt inte har hört något på nästan ett år - nu plötsligt har vi inte "gjort" något. Ett hugg i ryggen. De hugger av senan mitt i ett steg. Sätter någon annan i kläm. Orättvisa. Jag känner mig utmattad. Jag har ont i huvudet. Ännu är inget klart. Ännu är allt ovisst. I dag har det snöat. K och jag byggde en snölykta. L och jag la oss på soffan - han somnade. Och igår var jag stolt över honom när han gick med i hela luciatåget och hade tomtekläder på sig.
Dessutom har jag känt olust över att sätta någon annans betyg, efter att ha haft eleverna en gång - jag har uttalat min olust för rektorn, han står bakom. I dag ställdes detta till sin spets...
Folk sitter och pratar om julen. Den stora högtiden för familjen. Om att åka hit och dit. Umgås. Om mat som lagas. Om mammor. Jag Vill inte. Orkar inte höra. Julen suger. Jag vill inte ta på mig masken. Men jag kommer göra det för mina barns skull. Det kommer bli bra. Bättre. Kanske redan imorgon?!