13/9; söndag
I fredags kväll var vi hos Sandra och Eric. Och i lördags åkte Anders och Kenzo till Lessebo och tävlade sök. En nia på söket! Han var lite grund i början, men gör ett bra sök!Men sedan ar det inga höjdarpoäng. Kanske var det Ks sista tävling? Och när jag tänker på det är jag så glad för det han har presterat genom åren, jag kan inte känna mig missnöjd, jag är bara tacksam för allt han har lärt oss, för allt som han har gjort. Sedan är det lite tråkigt att han mer kör kaoslydnad än något annat just nu. Hemma är lydnaden i stort sett tiomässig på alla moment - men på tävling släpper trycket. Han är rutinerad - han vet att vi inte kommer åt honom. Trycket släpper, och allt ljud som man trycker undan effektivt på träning bara bubblar upp ur honom.
Barnen och jag var hemma. Lekte och umgicks, klippte gräs och städade. Min förkylning som jag trängt undan gör allt för att bryta ut, men jag fortsätter att försöka bekämpa den, utan att ge vika.
På kvällen blev det god potatisgratäng och stek. Stimma fick ett kort spår också.
Idag var vi i simhallen. Och sedan gick Anders ut ett över 2 km långt spår till S och mig. Klockrent bakspår idag igen! Gjorde ett nytt påsläpp lite längre bort- och då blev det klockrent rätt! Resten av spåret gick utan problem! Hon är en fantastisk spårhund. Jag körd ett uppletande och lydnad också för att "fresta" - men det gick bra. Och så har jag bakat en päronkaka som vi har avnjutit. Nu är Annders på innebandy - jag ska samla ihop barnen. Ta kväll. Imorgon väntar jobb, och Anders har lovat att visa sök på en kurs och jag ska rida. Pappa ska hämta barnen. Ny vecka framför mig. Framför er. Lev. Jag har haft en liten mammasvacka igen - det kommer över mig. Orättvisan. Meningslösheten. När tankarna slår mig bara skakar jag på huvudet. Kan inte förstå. Vill inte förstå. Vill att allt ska se annorlunda ut. Det hade varit så mycket enklare då! Hela mitt liv. Jag hade varit helare. Jag hade varit gladare. Nu är jag en annan än den jag var. Och jag hade gärna varit utan den erfarenheten. Men hur overkligt det än känns - så är det verkligheten. Och jag ska leva i den verkligheten.
Barnen och jag var hemma. Lekte och umgicks, klippte gräs och städade. Min förkylning som jag trängt undan gör allt för att bryta ut, men jag fortsätter att försöka bekämpa den, utan att ge vika.
På kvällen blev det god potatisgratäng och stek. Stimma fick ett kort spår också.
Idag var vi i simhallen. Och sedan gick Anders ut ett över 2 km långt spår till S och mig. Klockrent bakspår idag igen! Gjorde ett nytt påsläpp lite längre bort- och då blev det klockrent rätt! Resten av spåret gick utan problem! Hon är en fantastisk spårhund. Jag körd ett uppletande och lydnad också för att "fresta" - men det gick bra. Och så har jag bakat en päronkaka som vi har avnjutit. Nu är Annders på innebandy - jag ska samla ihop barnen. Ta kväll. Imorgon väntar jobb, och Anders har lovat att visa sök på en kurs och jag ska rida. Pappa ska hämta barnen. Ny vecka framför mig. Framför er. Lev. Jag har haft en liten mammasvacka igen - det kommer över mig. Orättvisan. Meningslösheten. När tankarna slår mig bara skakar jag på huvudet. Kan inte förstå. Vill inte förstå. Vill att allt ska se annorlunda ut. Det hade varit så mycket enklare då! Hela mitt liv. Jag hade varit helare. Jag hade varit gladare. Nu är jag en annan än den jag var. Och jag hade gärna varit utan den erfarenheten. Men hur overkligt det än känns - så är det verkligheten. Och jag ska leva i den verkligheten.
Kommentarer
Trackback