flisas

Vaknade i natt av att Anders sa att han mådde dåligt - han gick ner och spydde. Sov så klart dåligt efter det. Tog barnen och åkte till jobbet. Hade ett utvecklingssamtal, planerade, rättade, hade lektioner. Och fick ställa in besöket hos Karin/psykologen eftersom hon ville att båda skulle vara där och var rädd för magsjuka... Men vi bestämde att vi skulle ta en del av det per telefon vid den tiden som vi hade - hon ringde. Och vad sa hon? Att hon har kunnat genomföra testningen, det var bara ett område som hon inte hade kunnat testa. Att det hade skett en stor utveckling. Att han har svårt med instruktioner i nya situationer. Att han kanske är svagbegåvad (han är ojämn, men ligger inom normalkurvan, men längst ner...), men inte utvecklingsstörd. Att hon hade pratat med habiliteringen, och de hade lovat att ta emot oss. Ett team som kan se Hela Linus. Jag tackade ja.
Åkte till dagis och hämtade barnen. Frågade om hur det egentligen är med sjuka föräldrar och barn på dagis... De ville inte att barnen var på dagis om någon i familjen var sjuk. Anders hade inte kunnat ta hand om Linus idag. Då hade jag fått vara hemma. Det fanns inga regler, men rekommendationer. Vem skulle jag sökt vab för? Hur ska jag göra med Klara? Gäller skolplikten eller ska hon oxå vara hemma? Vem får rätt om man driver det? Jag vill inte sprida sjukan vidare. Men jag vet ju inte om jag är sjuk innan jag är sjuk. Jag ringde Klaras rektor - Linus föreståndare svarade inte - han menade väl oxå att man kanske ska vara hemma om någon är sjuk, å andra sidan om barnet är piggt kan det gå... Man är ju liksom pigg till man blir sjuk... Och vad jag vet smittar man inte förrän precis innan man märker något, och under tiden, och ett par dygn (och i sällsynta fall i tre veckor). Sunt förnuft får gälla sa de. Men om det hade varit mina barn, sa dagisfröken, så hade jag haft dem hemma (även skolbarn). Jag vill oxå att folk är hemma när de är sjuka. Och har man två dagisbarn och ett är sjukt, så tycker jag gott att båda kan vara hemma, men när föräldern är sjuk och inte kan ta hand om barnet som är friskt, är det då rimligt att den andre friske föräldern ska stanna hemma? Jag vet inte. Jag blir inte klok. Kanske behöver jag inte fundera på detta - kanske blir jag sjuk fortare än kvickt, eller något av barnen, och då blir det inget dilemma längre.
Det är i såna här lägen som jag saknar min kloka mamma mer än någonsin. Och kanske hade jag till och med kunnat lämna ett friskt barn hos henne! Fast jag kanske inte heller ska jobba om jag har någon sjuk - jag kan ju oxå vara smittade? Men om jag träffade någon igår som var sjuk i affären - då Kan jag ju vara smittad och smittbärare, så då kanske jag ska stanna hemma? Jag skulle vilja att det fanns klara regler - då skulle jag hålla mig till dem. Men rekommendationer och sunt förnuft.
Vi stannande i alla fall hemma från gympan, vilket jag inte heller hade tänkt göra. Vi gick en promenad. Hoppade studsmatta.
Jag ringde Sandra. Farmor ringde. Fick prata av mig. Anders pratar inte idag. Han är sjuk.
Sedan ringer hästflickorna, de stannar till här på väg hem från stallet. Berättar om hur konstig ägaren är. Jag känner hur jag saknar livet i höstas. Ridturerna. Skratten. Träningen. Jag känner hur mycket jag hade behövt just det Nu.
Imorgon är en ny dag. Då vet jag hur jag ska göra.