flisas

Idag för 13 år sedan var Anders och jag i Bryssel och hälsade på Humpe och Malin. Den dagen föddes vår Hiho. En speciell hund - ja det är väl alla - men han är verkligen speciell. Fortfarande ser han ut som en tjur på grönbete om han får tag på en leksak. Han hänger glatt med på promenader. Han har inte alltid varit den lättaste hunden att samarbeta med, han blev inte vår bästa tävlingshund, men han har lärt oss mycket och arbetsglädjen har alltid funnits där. Den hysteriska blicken på agilityn - där han var riktigt duktig - den uppmärksamma blicken på bevakningen - där han också var duktig - fightern han var i sökspåret, på rapporten och i spåret. Han gav allt. I allt. Och inte alltid åt samma håll som vi... Han låg precis jämte Klara i puffen. Fina, fina bulten.
Idag har vi också hört det lilla hjärtat som pickar i magen på mig. Jämna, fina slag. En bekräftelse.
Anders fick punka när han körde hem från jobbet - min hjälte fixade det och jag tackade min lyckliga stjärna att det inte var jag som fick det...