flisas

Sitter i soffan - barnen och hundarna är ute, Anders är på hockey.Jag har lagat mat, och vi har ätit. Jag tittar ut över sjön, snart är isen helt borta. Jag förundras över att våren nog är här, och över hur få lektioner till jag ska hålla, innan jag ska vara hemma. Det är nästan ingenting kvar. Jag känner Livet i mig - bokstavligt. Det sprattlar, trycker, sparkar. Jag känner mig rättså pigg hela dagarna - men känner mig trött på kvällarna. Och på nätterna vaknar jag av att jag har så ont på sidan vänstersidan av ryggen, vid skuldran - jag nästan gråter och vissa nätter får jag stiga upp för att ta smärtstillande. Alltid samma ställe. Ändå går ett inte att massera bort... Anders blir trött i handen och ger upp - jag önskar att det onda kan ge sig - att jag oxå kan få gå den enkla vägen, ge upp... Men det gör jag inte. Jag vaknar morgonen efter och det känns bättre, tills kvällen kommer. Nu ska jag oxå gå ut lite, andas lite VårLuft - trots att det blåser lite kyliga vindar. Men jag ser ljuset.