flisas

Klara är fortfarande sjuk, men har ändå varit piggare idag. Fortfarande feber, och nu är hon hostig och snorig oxå. Jag har fördrivit tiden idag med cykeltur med Limpan, kamning av hundarna, städning, bakning och så har Linus och jag varit på gympa. Där hittade jag en hästmänniska som behövde ridhjälp - jag längtar redan! Nu är det friidrott på TV. Det passar min kropp hyfsat - även om det värker fruktansvärt i ryggen av att bara sitta. Men som det är just nu, framför allt kvällstid, så har jag grymt mycket sammandragningar, även vid vila, men framför allt vid varje lägesförändring. De är helt omöjliga att ignorera. Måste andas igenom dem, måste stå still. Men ändå har jag svårt att ta dem på allvar... Och de är ju inte direkt regelbundna, om än många och smärtsamma. Kanske hjälper de bara till så att förlossningen så småningom blir snabb och effektiv!? Jag har ju varit med om både en väldigt långdragen och en riktigt snabb. Det är ju lätt att tro att det ska vara som det har varit - men det har ju bevisats flera gånger om att det liksom inte finns ett facit. Ingen instruktion. Det är lätt att falla in i en klagosång. Det vill jag inte. Jag vill ju njuta av tiden nu. Jag vill sitta med handen på magen och förundras, få förhoppningar och fundera över hur livet kommer bli... Till ögonblicket då det lilla livet föds och Livet för alltid förändras - då det ändras från att man "skaffar" ett barn för att man själv vill, till att man finns bara för barnets skull...