flisas

Jag sitter i soffan. Mina fina barn har gått och lagt sig. Jag känner bebben i magen röra på sig. Jag ler. Jag är tacksam. Det är så förunderligt, så märkligt - men ändå verkligt, så fantastiskt - trots att jag varit med om det förr, så häftigt.Jag är oerhört glad - trots allt som en gravid kvinna kan råka ut för så som foglossning, kramper, små onda djävlar... - att det är jag som får bära Vårt barn. Att jag får vara med om det. Tänk om det är sista gången jag är gravid? Jag försöker njuta. Vill vila i känslan och dra ut på det - samtidigt som jag längtar att får träffa Liten. Jag vet så lite. Det finns så mycket jag kan bli rädd för. Men det är ju inte rädslan som präglar mig...
Idag har varit en bra dag. En mysig stund med Linus i badet. Pållen. Fika med bästaste Helen - även om jag stod mest för fikandet. Och i kväll har jag varit hos Carola.