flisas

Två nationellaprovetlabtillfällen idag, en mattelektion samt en NOlektion med sjuan... Sedan hem för att gå en liten sväng med hundarna. När jag kom hem lät Hiho väldigt konstigt när han andades, nästan som om han hade astma och väldigt svårt att andas - det har dock blivit bättre nu. Sedan fortsatte jag till Linus gympa. Väl hemma hade Anders lagat mat. Dock är det Så skitigt. Solen har absolut sina fördelar - men den smälter snön, och vi har gegga på vissa ställen som hundarna drar in och den avslöjar brutalt dammet... Och visst känner jag igen mitt beteende - jag boar. När jag väntade Klara och bröt foten och när jag väntade Linus och lyssnade på alla mina sammandragningar och mest låg still - så låg jag bara och tittade på det, tjatade på Anders och blev frustrerad... Nu försöker jag fixa själv. Jag mår inte bra av smuts, jag blir stressad av alla saker som ligger överallt. Alltid nya saker. En upp, två ner... Frustrerad och irriterad. Tjurtant och tjatig... På jobbet går jag helst omkring med min bästa suddsvamp och städar. Jag skurade golvet, dammade, plockade, tvättade, diskade, plockade (hur mycket saker kan man lägga omkring sig? hur många bilar kan man leka med samtidigt? varför måste man vara med Allt i vardagsrummet?) - och Anders håller på med hemmabiosystemet (som jag kanske inte ser så stor mening med, men för honom är det viktigt, och då är det viktigt, och kanske är det hans sätt att boa?), igår fick han upp TVn på väggen. Vi väntar på golvet. Och på en arkitekt - de vi har försökt med, har inte funkat... Någon som känner/vet någon? Och någon bra byggfirma att anlita för en utbyggnad? Kanske har vi tänkt om - kanske ska vi bygga ut bakåt, från vardagsrummet... Så att källaringången får vara kvar. Då utnyttjar man ju inte utsikten så väl, men man gör nog minst påverkan på utseendet... Just utsidan känns nästan svårast... och väldigt viktig.
Förutom allt ytligt, damm och tjat på en älskad familj - så tänker jag på mina tre kollegor som mist någon av sina föräldrar. Alla på ett och samma dygn... Jag tänker på en i min närhet som behöver en famn, men som förmodligen känner sig väldigt ensam i natt - jag skulle vilja vara närmare dig! Med lite perspektiv känns varken damm eller utbyggnad speciellt viktigt... Utan min familj och mina vänner - vore jag ingenting...
Var rädd om dina nära och kära. Var rädd om dig själv.