15/4; söndag

Ibland liksom hejdar sig tiden ett tag, livet stannar upp. Mycket känns oviktigt - inget känns liksom viktigare än själva livet självt... En före detta elevs barn dog förra helgen. Den föddes strax efter Sigge. Det är lätt - och ändå helt omöjligt - att förstå känslan. Om det stämmer det jag hörde - så kvävdes han av en våtservett... Så tragiskt.
Klara sjöng i kyrkan idag - jag var där och lyssnade. Killarna var hos morfar och Marianne - Anders spelar golf. Snart är det riddags för mig. Jag hoppas att Baron ser helare ut idag - igår var han plötsligt halt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback