mer tankar denna söndag...
Ekorrhjulet snurrar... Klara har spelat fotbollsmatch - de förlorade. Vi stod i kiosken. Vi kom iväg med andan i halsen. Saker överallt - men inga på rätt ställe. Snart ska jag röja. Klara och Linus följde med morfar och Marianne till Langes efter matchen. Anders och Sigge slängde i sig lite mat, och åkte till tennisbanan för vinterfix. Jag ska snart iväg och rida - men först...
Jag blev påmind om mina värderingar och principer, om mobbing och utanförskap - inte bara mellan barn, det finns överallt - mellan vuxna och mellan vuxna och barn. Det gör så ont i hjärtat.
Våra gener styr hur vi blir, inifrån och utifrån - kanske har speglingen vi får av andra människor minst lika stor roll som våra gener. Arv och miljö. Därför är det så viktigt hur vi bemöter barn - och kanske ännu viktigare är vårt bemötande mot dem som är lite annorlunda, som inte riktigt följer normer, som kanske har en funktionsnedsättning som inte syns. Som har svårigheter som man inte kan hjälpa - funktionsnedsättningar som man behöver hjälp med. "Annars blir de biologiska svårigheterna ytterligare begränsningar, tyngre och svårare att bära än vad de var från början. Och så hjälper speglingarna av andra till att bekräfta bilden att man är dålig, lat, långsam, ouppfostrad o s v..." som Malene (http://adhd-add-allaharlattheter.blogspot.se/) - en av mina klokaste - skriver. Hon brukar säga: "När du inte ser att du inte ser, hur skall du då förstå att du inte förstår..."
Många gör egna tolkningar när de möter barn som de inte riktigt förstår sig på - de gör egna tolkningar av varför ett barn "misslyckas",trots att barnen, efter sina förutsättningar, gör sitt bästa. Orättvist. Att bli bedömd på felaktiga grunder.
Alla behöver feedback - efter matchen fick Klara höra att hon var duktig (även om hon säkert kunde sprungit snabbare, gått på mer, gjort fler mål) trots att de förlorade matchen - hon får ofta höra att hon är glad och pigg, gör sitt bästa och är duktig. Alla får inte den känslan. Andra får ofta höra att de borde kunna göra bättre, att de underpresterar och om de bara Försökte så skulle det gå bättre. En del försöker så gott de kan - och ändå räcker det aldrig... Alla vill uppfattas som duktiga, goa och glada. Att de sköter sig och gör så gott de kan. Alla vill lyckas. Alla får inte den känslan. Och ibland är det helt enkelt generna/biologin, och ibland miljön, som sätter käppen i hjulet, slår undan benen och bryter ner den positiva spiralen som alla har rätt till...
Jag blev påmind om mina värderingar och principer, om mobbing och utanförskap - inte bara mellan barn, det finns överallt - mellan vuxna och mellan vuxna och barn. Det gör så ont i hjärtat.
Våra gener styr hur vi blir, inifrån och utifrån - kanske har speglingen vi får av andra människor minst lika stor roll som våra gener. Arv och miljö. Därför är det så viktigt hur vi bemöter barn - och kanske ännu viktigare är vårt bemötande mot dem som är lite annorlunda, som inte riktigt följer normer, som kanske har en funktionsnedsättning som inte syns. Som har svårigheter som man inte kan hjälpa - funktionsnedsättningar som man behöver hjälp med. "Annars blir de biologiska svårigheterna ytterligare begränsningar, tyngre och svårare att bära än vad de var från början. Och så hjälper speglingarna av andra till att bekräfta bilden att man är dålig, lat, långsam, ouppfostrad o s v..." som Malene (http://adhd-add-allaharlattheter.blogspot.se/) - en av mina klokaste - skriver. Hon brukar säga: "När du inte ser att du inte ser, hur skall du då förstå att du inte förstår..."
Många gör egna tolkningar när de möter barn som de inte riktigt förstår sig på - de gör egna tolkningar av varför ett barn "misslyckas",trots att barnen, efter sina förutsättningar, gör sitt bästa. Orättvist. Att bli bedömd på felaktiga grunder.
Alla behöver feedback - efter matchen fick Klara höra att hon var duktig (även om hon säkert kunde sprungit snabbare, gått på mer, gjort fler mål) trots att de förlorade matchen - hon får ofta höra att hon är glad och pigg, gör sitt bästa och är duktig. Alla får inte den känslan. Andra får ofta höra att de borde kunna göra bättre, att de underpresterar och om de bara Försökte så skulle det gå bättre. En del försöker så gott de kan - och ändå räcker det aldrig... Alla vill uppfattas som duktiga, goa och glada. Att de sköter sig och gör så gott de kan. Alla vill lyckas. Alla får inte den känslan. Och ibland är det helt enkelt generna/biologin, och ibland miljön, som sätter käppen i hjulet, slår undan benen och bryter ner den positiva spiralen som alla har rätt till...
Kommentarer
Trackback