26/10; lördag

Winnerbäck igår... Mörkt. Fint. Kärlek.

Du såg det komma när skolklockan ringdeDet stog skrivet på den svarta tavlanNär startskottet smallFör en livslång tävlanOch flaskorna låg kastade i vattnetDu såg det komma när filmen var slutOch alla gick tillbaka till sittRöda var ordenRött idealetMen vägen upp till himmelen blåVinden står stillTunga hänger skyarna somRegn som aldrig kommer nerDet här är hur du blev
 
Du såg det komma i dörrvaktssystemetOch det hördes i de hånfulla skrattenSå många skamvrårMen gott om apotekOch luften är fri, luften är friDu såg det komma i pigandet o niandetKlätt i programledarkläderFar skär köttetMor bakar cupcakesSvårt att tycka nå’t, bland alla som tyckerVinden står stillTunga hänger skyarna somRegn som aldrig kommer nerDet här är hur du blev
 
Tyskrider tåget med kronor i håretOch det svajar lite längst bak i ledetVackrast går förstOch klarare i tonenOch syret bara sjunker och sjunkerEn lång korridorDoften av hundraKlädhängarna, bänkarna, skåpenNärma dig spindelnTill slut har du vant digTill slut kan du klappa den på ryggenVinden står stillTunga hänger skyarna somRegn som aldrig kommer nerDet här är hur du blev
 
Duktig är mammaDuktig är pappaOch lycklig är den duktiga bankenDu såg det komma genom värmda klinkersOch en gränd som bara flyttar hur den villVart ska du gåVart tar du vägenNär väggarna drar ihop sig mot mittenDu klarar dig själv nuDet är som det ärJa vi klarar oss vi klarar oss självaO vinden står stillTunga hänger skyarna somRegn som aldrig kommer nerDet här är hur du blev

Ja det är så här det blev... Och det blev ju bra. Sitter här i soffan. Ett hostande barn, ett barn med klubba och hjälm - eftersom vi tittar på hockey, en sovande hund, en spelande dotter. Det här är hur det blev. En harmonisk familj, med huslån, med möten, med jobb, med aktiviteter som avlöser varandra - och korta snabba överlämningar och en snabb puss i tvättstugan innan nästa uppdrag, som skriker emellanåt när tröttheten är för stor och tiden, och orken, inte räcker för att vara pedagogisk - trots att det är just i den stunden vi skulle stannat upp och kramats. Vi som har hört hånskratt och sett himlens alla färger. Vi som klarar oss själva. Vi som är duktiga. Det är s
å här det blev. Och det blev bra. Det vill bli bra. 








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback