flisas

Luciafirande. På morgon med skolan. Och ikväll sjöng Sigge med vänner för oss i kyrkan. Vi skrider mot julen - trots att stressen jagar oss. 

Lucia. Lyser upp när det är som mörkast. När vi behöver det som bäst. 

Det kristna helgonet Lucia – namnet Lucia kommer av det latinska ordet lux som betyder ljus - levde i Syracusa på den italienska ön Sicilien under Romartiden. I det dåvarande Romariket förföljdes kristna hårt. Lucia föddes cirka år 283 och dog martyrdöden år 304 - den 13 december.

Legenderna om Lucia är många och detaljerna förmodligen mer eller mindre sanningsenliga. Hon föddes i en förmögen familj och det sägs att hon redan som barn bestämde sig för att aldrig gifta sig och att ge allt hon ägde till de fattiga. 

Hon dog efter att hennes fästman angett henne som kristen efter att hon skänkt bort hemgiften till fattiga och sjuka. För att ha vägrat gifta sig... Lucia skulle dödas genom bålbränning, men överlevde - enligt legenden - lågorna helt oskadd. Hon ska sedan ha dödats med svärd. 

Lucia kommer när natten är som längst - när ljuset lyser med sin frånvaro. Enligt den julianska kalendern – som gällde på medeltiden – var den så kallade lussenatten 13 december den längsta natten på året i Sverige, vintersolståndet. Då härjade de mörka makterna som värst. Människorna höll sig vakna genom hela natten för att slippa drabbas av ondskans krafter. För att inte somna frossade människorna i mat. Namnet lusse syftade inte på helgonet Lucia utan på en helt annan figur: Lucifer - djävulen, som alla fruktade. Vid denna mörka tid, i det nyligen kristnade Sverige, åkallades ljusets makter för att få ljuset att återvända. Det är från dessa föreställningar – kopplade till ljus, mörker och årets gång - som den svenska ljushögtiden i december ursprungligen härstammar.

Traditionen är harmlös - trots den blodiga bakgrunden. Nu handlar luciafirande väldig lite om helgonet Lucia, död och djävular - det handlar om lussebullar, sång, pepparkakor, en stund av stillhet och ljus, glitter, tomtar och nattlinnen... men låt det påminna oss om ljuset. Om att värna om de som behöver det mest. Om Lucia som brann för de mest utsatta, de fattiga och sjuka. Hon som gick rakryggad av mod och tro in i det sista utan att vika undan, med ett hjärta uppfyllt av Guds kärlek och en låga så strålade stark att ingen kunde undgå hennes ljus. Vi behöver påminnas om ljuset, om hoppet - om att finnas där för andra, när de behöver det som mest.