flisas

Regnet öste ner och höststormen ven när jag bjöd upp amigo till dans idag.  Med en förnimmelse av sommaren i svanen och med höstfärger i manen begav vi oss ut.

Vi dansade till vindens brus. I skymningen. Regnet upphörde. Och mörkret och himlarna sänkte sig. Vi dansade i månens sken. En glad häst som ivrigt hejades på av vinden. Vi fick sällskap av dansande skuggor som skulle pareras. Lugnet och friden sänker sig ner över jorden trots prasslande löv som skämmer. Jag sjunger, ackompanjerad av vinden, "var inte rädd för det som är verkligt, fred och lugn i natt i männskoland, snart kommer änglarna att landa..."