flisas

Vi får se. 

När jag körde till jobbet igår noterade jag att många hade satt upp sina stakarna i fönstret och ljus i granar prydde trädgårdarna. Ett bryskt uppvaknade för någon som lever i tidsförnekelse. 

Idag var det dags för det sjunde (igår kväll det sjätte med match och speakeruppdrag och en begynnande migrän som fick tryckas bak med en tablett, jag vaknade med migrän och ännu en gång fick den tryckas bakåt med en tablett när jag åkte till stallet - och ett åttonde) passet i en innebandyhall den här veckan (och innan veckan har passerat så har det troligtvis/förhoppningsvis blivit två till - med tanke på att varje pass är Minst 2,5h timme från dörr till dörr så spenderas många lediga timmar där/vecka = mycket av vår vakna, lediga tid) och därmed finns det ingen rimlig chans att fundera över tid... det är bara "å åk". 

Men medan Linus och jag gjorde läxan fick Anders upp lite stakar, och sedan (när Anders och klara åkte på innebandy och vidare på varsin fest) fortsatte jag pyntandet litegrann. Julmusiken i högtalaren. Så nu lyser stakarna upp vår tillvaro när snön lyser med sin frånvaro. Och med tända unicorns så känns det som om det finns hopp. Och jul - det kommer det att bli oavsett om jag hinner eller inte...