flisas

Fredag i ett vinterlandskap igen. Går genom skogen och lyssnar på ett vinterprat - Emil Jensen - en hyllning till all kärlek som trots allt frodas i vår tid, till allt som finns, alla livsformer, och det som kommer finnas. Utgångspunkten för hans vinterprogram är en liten notis, om Svensk Kärnbränslehanterings planer på att gräva ned de livsfarliga och radioaktiva kärnbränsleresterna i Forsmark i Uppland. Ingen nyhet i sig, men Emil Jensens vinkling på ämnet är spännande – hur talar vi om för de som lever i framtiden att de absolut inte ska öppna den "kopparinkapslade härligheten"? Inte för dem som lever nästa århundrade eller ens nästa årtusende, utan om 100 000 år. Vilket språk talar de? Hur ska vi kunna kommunicera med dem? På vilket sätt ska vi framföra det livsviktiga budskapet? Det är både hisnande och tankeväckande – och viktigt... Ibland tappar jag tråden bland alla hans ord. Och hittade någon livsform som inte önskade snö idag... Nu lyssnar på Winter soft på spotify, skriver och äter potatisplättar:
300 gram kokt, kall potatis
2 dl riven ost med stark smak
2 salladslök (Jag tog vanlig gul...)
2 msk hackad persilja (det hade vi inte så det hoppade jag över...) 1 ägg
1 krm salt
1-2 krm chiliflakes (så långt läste jag ointe i receptet så jag hoppade visst över det - men tog lite peppar på eget bevåg...) Smör till stekning
Så här gör du:
1 Rensa och hacka salladslöken. Riv potatisen.
2 Blanda potatisen med salladslök, ost, persilja, ägg och kryddor.
3 Hetta upp smör i en stekpanna eller plättlagg och stek plättar tills de är gyllene. Servera varma.
Sigge är med morfar och Marianne i stan. I eftermiddag blir det bubbel med Jenny och Sandra.