flisas

Efter en trevlig personalfest, körde jag sakta genom staden. Klockan var runt 12. Jag körde förbi Pär Lagerkvistskolan - ut på 23:an. Jag hade gjort ett aktivt val - valde 23:an, för att den var större - det var nollgradigt. Jag körde sakta - var rädd för att det kunde vara halt och jag vet att det är mycket djur på vägen. Jag satte farthållaren mellan 60 och 70 på 90-vägen. Då, från ljudvallen och ut på vägen kom två vildsvin. Jag hann bromsa, så smällen blev inte så brutal. Men jag hann inte bromsa tillräckligt mycket för att inte köra på det ena vildsvinet. Jag satte på varningsblinkis. Sprang ut. Ångrade mig - tänk om det var skadat - tänk om det andra vildsvinet anföll. Jag satte mig i bilen igen och ringde polisen.
Jag gick ut igen när jag pratade med henne - jag hittade min nummerskylt och någon plastdetalj hade gått sönder. Vildsvinen syntes inte till. Jag åkte hem Eftersöksjägaren ringde. Jag tycker synd om vildsvinet och jägaren. Och mig själv.
Om jag hade ört över Teleborg istället. Om jag hade kört timmen tidigare när jag sa hejdå... Om jag hade stannat till ett par sekunder extra och pratat med Anna och Annika. Om jag hade gått på toa innan jag åkte. Om jag hade kört lite fortare. Eller lite saktare. Om jag bara hade bromsat ännu lite hårdare. Om... Men då kanske jag hade träffat kört på något av de andra vildsvinen som stod vid vägkanten några kilometer bort... Eller något av alla de rådjur som stod vid sidan om vägen och som korsade vägen...
Det går så fort - även när det går så sakta. Kanske vakade min morfar för mig i natt - det är hans födelsedag idag... Min älskade morfar - min hjälte. Tur i oturen. Det finns så många värre scenario, men ändå önskar jag att Om fanns... Om inte om fanns... Men om finns. Och om kunde varit så mycket värre...