flisas

L ville öppna tillsammans. 

Jag läste. Jag bet ihop. Jag blev besviken. Inte på sonen. Men på skolan. Som trots att de vet - inte lyckas bättre... Försökte att verka oberörd. Skolan har misslyckats. Vilka anpassningar har gjorts? Vilka stödinsatser finns? Vad ska vi göra med informationen? Vad gör skolan? Eleven blir misslyckad. Dömd. Min känsla är att det skulle kunna vara så mycket bättre. Det skulle kunna gå bättre. Vi - skolan - skulle kunna bättre. L skulle kunna lyckas? L skulle kunna lyckas. L skulle kunna lyckas! 

Jag tar med mig myggan ut. Sätter mig i skogen. Under ett träd. Känner solens strålar, men också litenheten. Jag andas. Och intalar mig att inget har förändrats. Ett papper. Ord. För all del - lite dåligt formulerade. I en annan ordning hade de haft en annan innebörd. 

Jag blir ledsen. Men jag tar mig samman. Jag reser mig igen. Försöker se ljuset och möjligheterna. 

Jag går vidare. Och fortsätter lyssna på pod. Och tänker på larven - det finns de som har det värre.