flisas

Undra om sjukgymnasten njuter när han drar i benet, försöker räta knät, dra av bindväven som bildats på fel ställen? Elelr om han som står jämte njuter? Det är alltid en som tittar på... Kanske är det för att jag har snygga ben?! Skulle inte tro det... Hur som helst var jag där och de drog, och jag tränade. Limpan var hos Sandra. Och sedan åt vi lunch på stan alla tre, innan jag åkte hem och hämtade hem Klara från dagis som inte alls ville åka hem... Nu väntar vi på att Anders ska komma hem från Malmö!

Limpan sov hela natten i natt. Synd bara att Anders skulle stiga upp vid halv6 då... Men Oj vad det är skönt när man får sova! Och ändå var jag så trött i eftermiddag så att jag nästan somnade i solen på den nya uteplatsen... Fast snart regnar det...

Kände en sån meningslös känsla idag - varför skulle mamma dö? Hon var för ung. Det var för tidigt. Det fanns Ingen mening med det. Jag vet att hon inte dog för att någon annan skulle få leva - men det är ändå så grymt orättvist. Fast jag vet ju att det inte finns någon rättvisa - det är bevisat många gånger om... Vi skulle hunnit med så mycket mer. Hon skulle fått uppleva så mycket mer. Alla frågar hur pappa mår - men jag vet inte.... Vet ju inte ens hur jag själv mår... Han är ju inte någon som pratar så mycket heller... men han var på fotboll i måndags kväll i alla fall, målar huset och fixar och donar - tidsfördriv och förträngning, men det är väl vad vi alla håller på med...? Jag är så rädd för att dagarna går utan att jag lyckas njuta, samtidigt som jag knappast orka göra något... Kanske har man inte tid att vänta... Och vänta gör man ju hela tiden... Jag väntar på att Anders ska komma hem, på att knät ska bli bra, på att Limpan ska vakna , på att jag ska göra kvällsmat... Önskar att jag kunde leva bättre i nuet...

Lev och krama varandra mer!