Aldrig så ensam som man tror...

Just som jag har skrivit inlägget och sitter i soffan och snyftar, med tårarna på kinderna. Kommer en bil. Marianne och Tommy kommer på besök. Humpe ringde, någon skickade ett SMS - plötsligt känner jag mig inte lika ensam. Utan att någon visste hur dåligt jag mådde just då - hörde de av sig...

Många säger att jag ska ringa om jag vill, om jag vill  prata, om jag mår dåligt - men just Då orkar jag inte. Det är Då jag skulle ringt Mamma...

Älskande vänner - om ni visste vad mycket ni betyder för mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback