Hittade brev...
Igår hitatde Anders, som är allmänt känd för att vara bättre på att leta än jag, breven som jag har skickat till honom. Hur många som helst, hur långa som helst och hur vimsiga som helst. Fattar inte att jag har kunnat skriva så mycket, så bra och så konstiga brev... Hittade ett par dikter som jag glömt bort och som jag vill dela med mig av...
Du är min, jag är din.
Du känner dig ensam, jag känner mig övergiven av alla.
Du är känslig, jag är vek.
Du är reserverad, jag är vettskrämd.
Du är kelsjuk, jag är dökåt.
Du köper hus, jag lånar en lägenhet i andra hand.
Du har framgång, jag har tur.
Du är stressad, jag är alldeles hispig.
Du är intelligent, jag är listig.
Du är mänsklig, jag är djurisk.
Du har humor, jag är lustig.
Du är sällskapsjuk, jag är social.
Du är tankspridd, jag är virrig.
Du argumenterar, jag grälar.
Du blir arg, jag blir ursinnig, hysterisk.
Du gråter, jag blir melankolisk.
Du blir ängslig, jag får ångest.
Du genomgår klimakteriet, jag får en livskris.
Vad vore jag utan dig?
Vad vore vi utan varandra?
Du är min, jag är din.
Du känner dig ensam, jag känner mig övergiven av alla.
Du är känslig, jag är vek.
Du är reserverad, jag är vettskrämd.
Du är kelsjuk, jag är dökåt.
Du köper hus, jag lånar en lägenhet i andra hand.
Du har framgång, jag har tur.
Du är stressad, jag är alldeles hispig.
Du är intelligent, jag är listig.
Du är mänsklig, jag är djurisk.
Du har humor, jag är lustig.
Du är sällskapsjuk, jag är social.
Du är tankspridd, jag är virrig.
Du argumenterar, jag grälar.
Du blir arg, jag blir ursinnig, hysterisk.
Du gråter, jag blir melankolisk.
Du blir ängslig, jag får ångest.
Du genomgår klimakteriet, jag får en livskris.
Vad vore jag utan dig?
Vad vore vi utan varandra?
Kommentarer
Trackback