Oändliga plågor; en dikt jag skrev för länge sen

 

Jag vrider och vänder

Tills allt blir stilla

Inga ljud

Inga syner

En dröm

Om en svart man i svarta kläder

Han står vid min säng

Han sliter i mig

 
Jag är trött på alla

Alla som fortfarande hoppas och tror

Det finns ingen tro

Inget hopp

Jag är trött på dem som fortfarande klagar

De som gråter

 
Nu finns inga krav

Ingen vet vem som kommer

Ingen vet vem som går

Ingen vet vem som nästa gång träder in i dödens portar

Och får skåda livets blomsterprakt

 

Snart är det också du

Du som är stark och fri

Vad vet vi om lycka

Vad vet vi om landet där borta

 
Från kärlek och ömma stunder

Går jag till stillheten

Det gör alla

En djup och oändlig vila i djup oändlig natt

 
Jag är lycklig 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback