Oändliga plågor; en dikt jag skrev för länge sen
Jag vrider och vänder
Tills allt blir stilla
Inga ljud
Inga syner
En dröm
Om en svart man i svarta kläder
Han står vid min säng
Han sliter i mig
Jag är trött på alla
Alla som fortfarande hoppas och tror
Det finns ingen tro
Inget hopp
Jag är trött på dem som fortfarande klagar
De som gråter
Nu finns inga krav
Ingen vet vem som kommer
Ingen vet vem som går
Ingen vet vem som nästa gång träder in i dödens portar
Och får skåda livets blomsterprakt
Snart är det också du
Du som är stark och fri
Vad vet vi om lycka
Vad vet vi om landet där borta
Från kärlek och ömma stunder
Går jag till stillheten
Det gör alla
En djup och oändlig vila i djup oändlig natt
Jag är lycklig
Kommentarer
Trackback