Värsta bergådalbanan...

Livet är en berådalbana.
Livet är kort - det blir påtagligt när döden knackar på...
Döden suger.
Det finns ingen rättvisa eller logik.
Ingen turordning - inga kölappar.
Lunginflammation dör man inte av - men det gjorde mamma, enligt obduktionen. Tecken på blodbrist hade hon oxå. Hon kunde kanske överlevt - om...
Men om inga Om fanns...

Nästa vecka blir det begravning.
Sen ska livet gå vidare. Hur vet jag inte... Vardagen ska fungera. Det kommer den att göra, på något sätt - det måste den göra.Men det kommer Aldrig bli sig likt.
Jag tror fortfarabde att det är hon som ringer, eller hon som kommer i en grå liten bil... Jag saknar henne - som mamma, men kanske mest som mormor. Hon var en underbar mormor.

Igår sa Klara att "det är inte roligt att mormor är himeln", vi pratade om att man kan prata med mormor ändå, och Klara sa att "mormor kanske var lite gammal ändå...".

En hälsning från Anders brors familj:
"Det bor en ängel i mitt rum
hon har sitt bo ovanför mitt huvud
hon gör mej lugn
och hon viskar till mej
allt det jag säger dej"
Ewa Dahlgren 

Nu ska vi åka till goda vänner. Solen skiner.
Krama varandra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback