stolleprov
Ibland undrar jag varför jag utästter mig själv för såna stolleprov -elelr snare så många stolleprov på en och samma gång, det blir känslobryt tillslut!
Klara lämnades på dagis, jag tränade hundarna, ringde VC - fick en tid på em, hämtade Klara, åkte med två barn till skolan, handlade mat och te, åkte till VC (träffade en läkare som konstaderade att det kan vara menisken som är skadad och gav mig lite tabletter och en remiss till magnetröntgen och order om att ringa om det inte blev bättre inom en vecka), åkte hem, Klara till mormor en stund, platnerade lite örter, lagade mat (köttbullar, sås, potatis, morötter), och så packa bilen (Anders skulle bära ut Klaras kläder) med hundar och ungar för att åka på sökträning - Anders hade blivit tvungen att åka till Norge idag istället för imorgon och kunde därför inte träna som planerat) - väl där hör jag braket i Linus byxa, snabbt upp med honom från bilstolen och byter - blöjan har läckt överallt, på bodyn och byxorna, byter Allt! Klara fryser och vill ha kläder - men då upptäcker jag att kläderna inte är i bilen, rimgder Anders och är Sur! Han ringer mamma som får komma med kläderna. Träningen går bra! Linus somnar och Klara hänger med. Fikar. Packar ihop tajkonlägret och åker hem. Lägger Klara. Slänger i en maskin tvätt. Och nu sitter jag och ammar framför datorn. Trött. Sliten. Ont i knät. Önskar en kort stund att det var jag som satt i ett flygplan påväg mot ett hotell,hotellfrukost imorgon innan jippot på jobbet börjar... Men vet innerst inne att jag har det bra - vill inte byta bort mitt liv (bara min onda kropp) - men ibland blir det lite många stolleprov på samma dag... Dessutom vet jag att Anders sliter för att få saker att fungera - jobbar, fixar tvättstugan, hänger tvätt - och han åker inte till norge för skoj skull, men... Och jag Vet att jag älskar honom - och saknar honom redan!
Klara lämnades på dagis, jag tränade hundarna, ringde VC - fick en tid på em, hämtade Klara, åkte med två barn till skolan, handlade mat och te, åkte till VC (träffade en läkare som konstaderade att det kan vara menisken som är skadad och gav mig lite tabletter och en remiss till magnetröntgen och order om att ringa om det inte blev bättre inom en vecka), åkte hem, Klara till mormor en stund, platnerade lite örter, lagade mat (köttbullar, sås, potatis, morötter), och så packa bilen (Anders skulle bära ut Klaras kläder) med hundar och ungar för att åka på sökträning - Anders hade blivit tvungen att åka till Norge idag istället för imorgon och kunde därför inte träna som planerat) - väl där hör jag braket i Linus byxa, snabbt upp med honom från bilstolen och byter - blöjan har läckt överallt, på bodyn och byxorna, byter Allt! Klara fryser och vill ha kläder - men då upptäcker jag att kläderna inte är i bilen, rimgder Anders och är Sur! Han ringer mamma som får komma med kläderna. Träningen går bra! Linus somnar och Klara hänger med. Fikar. Packar ihop tajkonlägret och åker hem. Lägger Klara. Slänger i en maskin tvätt. Och nu sitter jag och ammar framför datorn. Trött. Sliten. Ont i knät. Önskar en kort stund att det var jag som satt i ett flygplan påväg mot ett hotell,hotellfrukost imorgon innan jippot på jobbet börjar... Men vet innerst inne att jag har det bra - vill inte byta bort mitt liv (bara min onda kropp) - men ibland blir det lite många stolleprov på samma dag... Dessutom vet jag att Anders sliter för att få saker att fungera - jobbar, fixar tvättstugan, hänger tvätt - och han åker inte till norge för skoj skull, men... Och jag Vet att jag älskar honom - och saknar honom redan!
Kommentarer
Trackback